En dag Ett liv

Mitt liv, en dag i taget.

112- liv eller död?

Kategori: Allmänt

Min fredag blev minst sagt intressant. Den började bra med lite grupparbete och sedan BodyCombat. Bästa passet på länge!
Jag kom hem, åt och duschade. Sedan satte jag mig vid datorn. En kille på msn hade skrivit till mig. Vet egentligen inte vem han är. Vi fick kontakt på en dejtingsajt för några veckor sedan. Men jag tyckte han var ganska jobbig. Han skrev hela tiden om hur ledsen han var för att hans tjej dumpat honom och han ville att jag skulle hjälpa honom att gå vidare. Det hade jag ingen större lust med men jag försökte ändå stötta honom och försökte övertala honom att glömma henne. Det gick tydligen inte så bra för igår skrev han att han inte ville leva längre och att han tänkte hänga sig. Jag skrev att han borde söka akuthjälp men det vägrade han. Jag gjorde några tappra försök att övertala honom att låta bli men han skrev att han tänkte göra det ikväll(igår). Sedan försvann han från msn och jag fick lite smått panik. Vad skulle jag göra? Om jag inte reagerade skulle jag kunna få hans liv på mitt samvete. En människa som jag egentligen inte bryr mig om överhuvudtaget. Men jag bryr mig om mig själv och vet att jag inte vill leva med att inte ha gjort något, så jag ringde 112. Först ringde jag polisens direktnummer men det var 5 minuters väntetid så jag tog det stora numret istället. Det  jag aldrig ringt förut och hoppades att jag aldrig skulle behöva ringa. Kvinnan jag fick tala med först var väldigt knepig, hon sa hela tiden "ja det var ju lite tokigt det här". Hon trodde inte att det fanns något att göra men till slut kopplade hon mig till polisen i varje fall. Jag fick tala med en otroligt trevlig man som verkligen tog mig på allvar. Han lovade att de skulle skicka en bil direkt. Jag hade tyvärr ingen adress men genom att använda killens mailadress från msn kunde jag hitta honom på facebook och få fram hans riktiga namn samt stad. Konstigt nog fanns han inte på eniro men polisen lyckades i vilket fall som helst hitta honom. Han var oskadd!
Polisen ringde mig efter ett par timmar och berättade att det inte var någon större fara men att de hade skjutsat honom hem till hans föräldrar.
Kanske menade han inte allvar med sina hot. Kanske hade han bara inte hunnit. Jag vet inte och kommer antagligen aldrig få veta för jag tog bort honom från msn efter det. Jag vill aldrig mer behöva gå igenom det igen. Fy vilken panik jag hade. Men det kändes skönt att polisen verkligen tog mig på allvar. Jag tyckte till och med själv att det lät dumt.

Kanske räddade jag ett liv, kanske inte. Jag gjorde vad jag kunde i varje fall. Nu hoppas jag att han får den hjälp han behöver för jag kan inte göra mer nu.

Jag hoppas verkligen att fler därute tar såna här saker på allvar. Det är så många människor i vårat land som mår dåligt men aldrig får den hjälp de behöver. Så många människor som kunde ha räddats. Allt som behövs är att sträcka ut en hand!

En tung dag...Fjällbilder...

Kategori: Allmänt

Jag drömde mardrömmar inatt. Direkt när jag vaknade kände jag att något var fel. Det värkte galet mycket i min handled helt utan anledning och jag är livrädd att jag ska drabbas av samma skit som min mor. Reumatism!
Har haft värk i handleden från och till i säkert ett halvår men idag är det värre än någonsin. Vill inte gå till läkaren... Vill inte veta vad som är fel.
Jag tror inte att jag skulle klara av att få beskedet reumatism. Jag tror att jag skulle dö av sorg.

Idag är en tung dag av en annan anledning också. Min kusin skulle ha fyllt 19 år idag. Den vackraste, finaste, snällaste människan på jorden blev bara 12 år gammal och det gör ont varje gång jag tänker på det. Tiden har gått så fort och ändå minns jag henne som om jag såg henne igår. Så glad och full av liv trots att hon var så sjuk.
Men jag vet att hon har det bra nu. Hon är hemma!

Tårarna vill inte sluta rinna... Det är bara en sån dag idag...

Så det får bli lite bilder från fjällen istället:

All over you!

Kategori: Allmänt

Förra lördagen blev det en del tjafs och bråk via sms mellan mig och J. Lika bra det för alla eventuella känslor som fanns kvar för honom rann av mig. Jag känner ingenting, inget alls. Jag vill bara att han försvinner ur mitt liv.

Jag är glad igen. Känner mig faktiskt lite lycklig. En euforisk känsla rinner i mina ådror. Den där fjälluften gjorde mig gott. Sedan finns det en person som faktiskt fått mig att inse att jag förtjänar så mycket bättre. Jag är helt klart värd middagar med rödvin och tända ljus, mys i soffan och långpromenader. Det är vad jag tänker sträva efter...


Jag lever!

Kategori: Allmänt

Hela kroppen värker och det känns som att jag festat i en vecka. Men så är icke fallet!
Fyra dagar i vildmarken samt två nätter i en liggvagn på SJ:s skittåg är inte helt optimalt för kroppen. Men det var en fantastisk upplevelse. Bilder kommer sen...

Landade hemma för ca 2 timmar sedan och har hunnit ligga i badet 1 timme samt äta. Ska nog ta mig en öl och sedan vila lite. Ikväll blir det middag med rödvin samt en eller ett par filmer tillsammans med en nyfunnen vän. Hoppas jag inte somnar. Det vore något pinsamt sådär första gången =S

Jag kan i varje fall konstatera att jag definitivt vill vandra igen MEN inte sova i tält! Har sovit lika många timmar på tre nätter som man ska göra på en natt ungefär. Lite kämpigt när man går med tung packning hela dagarna och sedan ligga vaken hela nätterna, i storm dessutom.

Jag klev av tåget för tre timmar sedan men fortfarande gungar allt. Urs och fy för natttåg!

Vinden har vänt, men vågar inte hoppas...

Kategori: Allmänt

Jag var på krogen i lördags. Trodde faktiskt inte att jag skulle ha kul. Men va fel det kan bli. Det var helt grymt kul. Vi dansade loss och pratade med massa människor och hade bara allmänt jättetrevligt.
Jag hade spanat in en kille som jag tyckte var riktigt fin, spanade i flera timmar men vågade inte göra något åt saken. Mina vänner tjatade och tjatade så till slut ville jag bara få tyst på dem. Så jag gick fram och började prata med denna otroligt snygga man, och det visade sig konstigt nog att han visste mycket väl vem jag var. Vilken chock! Jag tänkte vad har jag nu gjort mig ökänd för? Men så farligt var det inte. Det visade sig att vi gått i parallelklass i högstadiet men att han var en av de där tysta som man inte märkte av. Enligt honom var jag tydligen anarkistbruden med stort A som hängde utanför skolan och rökte varenda rast. Jag är förvånad att han inte bara gick i lördags! Men vi har alla förändrats sedan dess. Inte minst han! Vilken pudding! Vi spenderade resten av kvällen med att prata om allt mellan himmel och jord. Mycket gemensamt fanns det!
Kvällen fick en lite trist vändning ett tag dock. Träffade en vän till J som inte visste att det var slut, så jag blev tvungen att förklara det för honom. Hans svar var att jamen J byter ju flickvänner hela tiden så du borde inte bli förvånad. Tack för den! OM det är sant eller inte vet inte jag men J hävdar att det bara är skitsnack. Jag orkar inte längre! Han måste försvinna ur mitt liv. Han förstör bara allt som är bra.
I varje fall så försökte jag glömma bort det som hänt och koncentrera mig på den extremt heta karln jag ännu inte skrämt iväg. Det blev en sen kväll. När krogen stängt stod han och jag och bara pratade en lång stund. Jag var inte hemma förrän 03.30. Kanske inte helt smart eftersom jag hade tusen saker att göra igår inför fjällvandringen som startar från och med att tåget går 18.30 ikväll.
Men det var värt det!
Vi bytte nummer så nu har vi smsat en jäkla massa fram och tillbaka och det känns väldigt skönt att han inte blir skrämd av min dåliga humor. Han tyckte till och med jag var lite rolig. Det där med humor är ett kapitel för sig!
Jaja, vi ska ses och se på film så fort jag kommit hem(om jag överlevt björnar, stup och minusgrader).

Kanske är det vänskap! Kanske något mer. Det får tiden utvisa. Det är ju inte direkt så att jag känner mig varken redo eller beredd för något nytt, men det är lite svårt att bestämma över sånt. Jag hade i varje fall en galet kul kväll och det är vad som räknas!

Förvirrad...

Kategori: Allmänt

Allt jag vill är att han ska höra av sig, men när han väl gör det blir jag bara ledsen.
Igår skickade han ett sms och frågade hur det är och hur skolan går. Allt är skit och skolan känns inte allt för kul. Men det kunde jag inte skriva. Jag skrev bara att det är inte allt för bra och sedan frågade jag hur det var med honom. Han verkar må bra och skolan verkar gå bra för honom. Borde jag kanske vara glad för hans skull?

Jag är så enormt kluven. Borde vi hålla kontakten? Varje gång vi hörs eller ses blir jag bara ledsen samtidigt som jag så gärna vill höra från honom. Jag önskar att vi kunde ses och umgås varenda helg och att allt skulle vara som innan vi blev tillsammans. Men jag antar att jag inte betyder så mycket för honom längre... Han har sitt liv nu och jag är inte en del av det.

På måndag åker jag till Sylarna och vandrar. Där uppe fungerar inte telefonen så oavsett om han hör av sig lär jag inte veta om det. Men jag tänker att jag kanske kan få lite rätsida på allt genom att vara för mig själv. Jag har hört att fjällluften kan uträtta underverk för en trasig själ. Nu lär jag inte vara så mycket för mig själv efter som vi åker hela klassen men jag hoppas att jag ändå får lite tillfällen att bara vara och andas, i ensamhet.
När jag kommer hem hoppas jag att jag har fattat ett beslut.