Tiden går men jag står still..
Kategori: Allmänt
Idag har jag besökt Arbetsförnedringen. Jag var lite nervös faktiskt. Mest för att jag var rädd att personen jag skulle prata med var otrevlig för då hade jag nog börjat gråta, men jag var nervös i onödan. Tjejen jag fick prata med var väldigt trevlig och när jag viftade med min dyslexiutredning tog hon det jättebra och sa att de kunde hjälpa mig så mycket som möjligt. Tänk om alla var sådär trevliga...
Tänk om någon snäll jävel bara kunde hosta upp ett jobb till mig. Jag har ingen energi för att anstränga mig. Vill fortfarande bara lägga mig ner och dö. Jag saknar min katt så det gör ont i varje liten del av mig.
Inte många förstår varför jag är så ledsen, men för mig är mina djur mina barn. Jag har inga andra barn och kommer kanske aldrig skaffa heller så för mig är de nr 1. Nu är mitt ena barn försvunnet, borta, uppslukad av jorden. Det finns inga spår efter honom... Hur hade omvärlden reagerat om han var mitt barn på riktigt? Inte genom att ge mig en klapp på axeln i varje fall.
Tänk om någon snäll jävel bara kunde hosta upp ett jobb till mig. Jag har ingen energi för att anstränga mig. Vill fortfarande bara lägga mig ner och dö. Jag saknar min katt så det gör ont i varje liten del av mig.
Inte många förstår varför jag är så ledsen, men för mig är mina djur mina barn. Jag har inga andra barn och kommer kanske aldrig skaffa heller så för mig är de nr 1. Nu är mitt ena barn försvunnet, borta, uppslukad av jorden. Det finns inga spår efter honom... Hur hade omvärlden reagerat om han var mitt barn på riktigt? Inte genom att ge mig en klapp på axeln i varje fall.
Jag har tappat matlusten också. Som alltid när jag är ledsen. Jag vet att jag behöver äta men det går inte så istället har jag varit iväg och köpt dietpulver. Då får jag åtminstone i mig nånting. Kaffe har jag också köpt. Lever på kaffe just nu. Kaffe och snus...
Jag står i valet och kvalet om jag ska packa en väska och dra till mina föräldrar för att kunna leta efter Tjockis eller om jag ska stanna hemma och söka jobb... Min tro på att hitta honom börjar sina så jag borde kanske satsa på jobbsökandet istället. Samtidigt kan jag inte koncentrera mig så länge jag inte vet vad som hänt. Om jag bara visste. Hellre att jag visste att han var död än att inte veta alls...
Min "låtsasfarmor" har opererats idag. Hon hade brutit nacken och bäckenet. Hur kan man överleva något sådant? Jag var helt beredd på att kasta mig iväg till Skåne för att ta farväl, men hon verkar klara sig... Mirakel sker tydligen...
Nu vill jag bara ha ett kattmirakel så att min tjockis kommer hem...
Nu vill jag bara ha ett kattmirakel så att min tjockis kommer hem...
