Borde ha skrivit detta för ett par dagar sedan men jag har inte haft ork. Har skrivit rubriken flera gånger men inte orkat fortsätta. Det gör helt enkelt för ont att erkänna för mig själv att jag inte har någon bästa vän och aldrig riktigt haft någon heller. Visst har jag och har haft vänner men aldrig någon som kommit riktigt nära. Kanske är det ingen som vill, kanske tillåter jag det inte. Jag vet inte... Jag har en vän som har känt mig sedan jag var 4-5 år och som alltid varit som en storasyster för mig men tyvärr träffas vi inte så ofta längre. Våra liv har tagit så olika vändningar. Men hon kommer för alltid vara min barndomsvän och min syster, Marie.
Just idag känns livet meningslöst. Jag är trött, ledsen och skakar ständigt i hela kroppen. Kan knappt trycka på tangenterna för att mina händer är så skakis, men jag fryser inte. Jag tror bara att jag är lite skärrad, och framför allt besviken.
Hur mycket jag än försöker och hur gärna jag än vill blir jag aldrig mer än en tapetblomma. Jag finns där men ingen lägger riktigt märke till mig. Alla talar över mitt huvud och glömmer bort att jag faktiskt kan ha åsikter.
Jag vet att jag är smart, jag vet att jag har ett högt IQ, högre än de flesta till och med, men ändå känner jag mig så oerhört korkad. Jag vet inte varför människor tror att jag inte klarar av saker, att jag ständigt behöver hjälp. Jag får liksom aldrig ens chansen att visa att jag är betydelsefull.
Med J är det annorlunda. Han ser mig och vill gärna höra mina åsikter. Han är stolt över mig och berömmer mig för mina prestationer. Men eftersom han inte finns i min vardag räcker det inte alltid till.
Åh vad jag önskar att jag fick krypa upp i någons famn och bara gråta, gråta som ett barn. Men det finns en morgondag och jag måste glömma, gå vidare och samla kraft för att orka med den också. Förhoppningsvis blir den dagen bättre, trots att J inte kommer hem. Men imorgon är det bara en vecka kvar och det känns lite bättre.
Men det känns ändå som att det pågår ett krig inom mig.
Det känns som att det gnager och river inom mig och jag vet inte varför. Jag vet bara att jag vill att det ska sluta. Inget blir som jag vill just nu. Skulle behöva en kram men ingen finns här att krama mig. Kan det vara PMS? Någon mens har jag inte eftersom jag äter mini-piller men kanske spelar hormonerna mig ett spratt ändå.
Det är nog mest skolan som är jobbig. En utbildning jag så gärna ville gå. Jag hade nog kunnat göra vad som helst för att få gå den. Första gången jag sökte kom jag inte in, fick vänta ett helt år och söka igen. Så kom jag in och är så oerhört besviken. Nivån på studierna är så låga och det mesta kan jag redan. Borde jag fortsätta? Borde jag bättra på mitt skuldberg till CSN bara för att få kalla mig Fritidsledare? Är det vad jag vill?
Julen närmar sig också. Jag hatar julen, har alltid gjort. Har alltid känt en oerhörd ensamhet över jul. Kanske mest för att jag oftast varit singel och ensam. Medan mina syskon firat jul med sina respektive och deras familjer har jag suttit ensam. Försökt att låtsas som att jag inte bryr mig men det gör jag och det gör ont. I år vet jag inte hur det blir. Jag vill så gärna fira jul med J. Jag vill se honom i hans M87-uniform som han lovat att ha på sig. Men det blir nog inte så... Jag vill inte följa med tills hans familj eftersom jag aldrig träffat mer än hans mamma och J vill nog inte dissa dem för att följa med mig till min bror eftersom han så extremt sällan träffar sin familj.
Tänk om man bara kunde hoppa över julen. Glömma att den finns. Men nyår ser jag fram emot. Då kommer en av mina absolut bästa vänner ner från Umeå och då blir det party. Hon kan alltid få mig glad och jag saknar henne ibland så att det gör ont.
Ska strax gå och sova och försöka glömma den här dagen. J ringde förut men jag var på gymmet. Har smsat men inte fått nåt svar. Hoppas, hoppas att han hör av sig innan jag somnat. Kanske han kan rädda min dag.
Jag har härjat krig i huset,
jag har härjat krig i mig,
mina ögonlock är tunga nu
snart drömmer jag om dig,
snart drömmer jag om dig.
Detta skulle jag ha skrivit igår men eftersom jag inte hann med det så skriver jag idag och då får det handla om helgen istället eftersom den här dagen börjat riktigt dåligt och ointressant.
I fredags var jag på gymmet för att köra ett pass BodyCombat vilket som vanligt var sjukt jobbigt men ännu jobbigare då eftersom jag är grymt förkyld. Jag visste redan innan att J skulle komma hem väldigt sent, i vanliga fall är han hemma vid tre på fredagar men i fredags var han hemma vid halv tio. Så jag tog det ganska lugnt efter träningen, lagade lite mat, duschade och tittade på TV. Det kändes lite som i våras när J befann sig i Halmstad och alltid kom hem sent på fredagarna.
Det känns så meningslöst på något sätt. Jag duschar, sminkar mig och gör mig fin för att gå hem till honom och i princip gå direkt till sängen. Men i fredags hann vi med att dricka te och prata lite innan vi lade oss.
Vi hade planerat att ta sovmorgon för ingen av oss orkade åka och skjuta pistol. Men J har en tendens att vakna tidigt ändå så till halv åtta fick jag sova. Sedan åt vi en lång och mysig frukost. Tyvärr hade J planerat att åka till gymmet och träna så efter frukosten gick jag hem till mig. Det blev inget vettigt gjort alls och dagen flöt på. Vid tre började jag göra mig i ordning för party. Klar ungefär vid fem och då gick jag över till J igen. Vi lagade lite mat och knäppte varsin öl. Sedan blev det mer öl och gröna sliskiga drinkar. Vid nio begav vi oss upp på stan för att se Raised Fist på Club 700.
Det var riktigt grymt. Jag gillar deras musik men är lite nybörjare så jag trodde att jag kanske skulle tycka att det var lite trist. Men jag begav mig in i den värsta röran och röjde loss ordentligt. Jag har aldrig förstått det där med moshpits förut men det var riktigt kul. Tog även sångaren i hand och köpte en t-shirt så det var en riktigt lyckad kväll. Därefter begav vi oss hemåt, drack lite mer sliskiga drinkar och hade mycket trevligt.
Söndagen bjöd på baksmälla och huvudvärk, med det var det värt. Jag är ute så extremt sällan.
Vi åt frukost och pratade en del. Om viktiga saker. Om saker som upprör, som gör ont och som förstör. Men det var nyttigt och genom sånt här kan vi nog komma närmare varandra.
Därefter var jag tvungen att bege mig hemåt eftersom jag skulle på min brorsons 1-års kalas. Det var en riktigt mysig söndagseftermiddag med familjen och massa tårta. Men jag kände mig lite låg. Dels på grund av gårdagen men också för att jag vet att J inte kommer hem förrän om två veckor och vi hann inte ses så mycket i helgen.
Jag känner redan saknad och hoppas att tiden ska gå fort. Snart är det jullov och då är han hemma i hela tre veckor. Underbart... Fast jag vet att jag nog inte kommer få ha honom för mig själv så mycket. Det ska tränas, repas och umgås med vänner. Drömmen vore väl att fira julafton ihop åtminstone men det ser mörkt ut på den fronten.
Nu ska jag försöka rycka upp mig och göra något bra av den här dagen som började riktigt uselt med en fruktansvärd mardröm...
Att beskriva kärlek med bara några få ord är omöjligt. Så jag vill inte ens försöka. Kärlek är en känsla, individuell för varje människa. Jag vet vad kärlek är för mig, men är den samma för dig? Antagligen inte...
Jag är sämst när det gäller mat. Trots att jag vet hur viktigt det är att äta rätt, speciellt när jag vill gå ner i vikt. I perioder är jag duktig och gör massor av matlådor med nyttig mat. en sen tryter det i kassan och kylen är tom, då blir det bara skräp. Såhär inför jul och nyår är kassan extra skral och kylskåpet extra tomt trots att jag fick pengar igår. Men lite mat ska jag väl kunna skaka fram. Jag tycker bara att det är så jäkla tråkigt att laga och äta mat själv. Så för det mesta äter jag enbart för att jag måste och då slinker nästan vad skit som helst ner.
Men till idag då:
Frukost: Havregrynsgröt med en skivad banan på och lite lättmjölk samt en kopp te.
Mellanmål: En Wasa sandwich och en banan samt en massa kaffe.
Lunch: En panpizza och ett glas vatten
Klockan fem blir det BodyCombat så jag lär väl slänga i mig nåt mer innan dess samt något efter men det blir nog nåt snabbt som ett par smörgåsar eller så. Jag är smörgås-freak!
Tyvärr kommer J inte hem förrän sent så det blir ingen middag tillsammans. Han har varit och "rullat" apelsiner i en vecka. Vilket typ innebär gruppterapi för plutonen. Det ska bli intressant att höra om.
Imorgon blir det party, Raised fist och en massa öl.
Mina föräldrar träffades på det glada 70-talet och har varit gifta i över 30 år. De har gått igenom mycket tillsammans och har alltid kämpat sig igenom motgångar. Ibland tror jag att de klarar nästan vad som helst.
Kanske blir kärleken starkare när man måste kämpa för den.
Mina föräldrar är båda två enorma förebilder. Min pappa har byggt upp ett företag från grunden, han har visat vad hårt arbete är och lärt mig att man får inget gratis här i livet. Det är nog mycket tack vare honom som jag har ett enormt militärhistoriskt intresse. Ända sedan jag var liten har jag älskat att lyssna till pappas lumparhistorier och eftersom han numera är hundförare i Hemvärnet så fortsätter historierna att hagla in.
Min mamma är en Supermamma. Hon är fantastisk på alla sätt och vis. Hon är den enda jag kan krypa upp i famnen hos och gråta ut min sorg och smärta. Vilka problem jag än stöter på kan jag alltid prata med henne och hon lyssnar. Hon är dessutom den enda som kan lugna ner mig när jag är arg eller har PMS. Trots att hon har kronisk smärta i hela kroppen ställer hon upp för alla som behöver henne och säger aldrig nej. Hon har ett stort hjärta!!
Jag vore ingenting utan mina föräldrar. Nä, jag skulle inte ens finnas.
Jaha, då måste jag väl först fundera över vad som ska ingå i definitionen "min första kärlek". När jag gick på Lekis blev jag kär i en kille, jag var kär i honom i flera år. Räknas det? Visste jag verkligen vad kärlek var då? När jag var 13 år hade jag mitt första "riktiga" förhållande. Jag var tokkär i månader innan vi blev tillsammans, men det varade inte speciellt länge. Minns faktiskt inte varför. Men jag blev tillsammans med hans kompis istället. Så var det på den tiden =)
När jag var 14 år blev ju förhållandena något mer seriösa på det fysiska planet, men jag tror att det var där någonstans det gick snett. Jag tyckte så väldigt mycket om att ha förhållanden att jag gick direkt från ett förhållande in i ett annat. Jag hade ett enormt bekräftelsebehov så det handlade mest om att jag ville känna mig omtyckt. Jag var nog aldrig riktigt kär.
Olyckligt kär har jag däremot varit många gånger, väldigt många gånger. Jag var liksom den där tjejen som killarna inte ville ha utan istället utnyttjade för att komma åt mina vänner. Så medan jag var olyckligt kär var det mina vänner som fick drömprinsarna och jag fick liksom "nöja" mig med det som blev "över". (situationstecken är roliga, men det kan gå till överdrift).
För att vara sådär läskigt romantisk vill jag ju säga att J är min första riktiga, sanna kärlek, men jag är rädd att jag kanske ljuger lite för mig själv då. Fast å andra sidan är han den första som verkligen uppskattat mig och tyckt om mig som jag är och som jag känt en sån otrolig gemenskap med. Han är dessutom supersnygg och i mina ögon det läckraste som går i ett par M90-kängor.
Attraktionen är oslagbar. Jag känner nu att det jag tidigare trodde var kärlek endast var bekräftelsebehov från min sida. Nu vet jag vad sann, äkta kärlek är och det är vad jag har med J.
Nä nu var jag sådär äckligt romantisk. Bäst jag väger upp det med att knäppa en öl och rapa lite.
Jag måste väl ändå utse en vinnare, och om jag inte får välja J så blir det nog Calle Adolfsson i klassen över mig som jag trånade efter så länge, men som jag sedan tydligen dumpade för hans kompis. Eller kan han ha dumpat mig? Nä, jag tror inte det...
Jag heter Ann-Helene Maria Wictoria. Jag är 26 år. För närvarande bor jag i Örebro, men jag tycker om att röra på mig och tror inte att jag stannar här så länge till. Jag har två katter, Ronja och Birk och en hund som heter Oras men som för närvarande bor hos mina föräldrar eftersom jag inte är hemma så mycket. Jag läser just nu till fritidsledare och vill gärna jobba med ungdomar på t. ex. en fritidsgård. Fast den stora drömmen är att bli författare och jag kämpar på med skrivandet så fort jag har tid.
Min fritid består mest av träning. Jag har som mål att gå ner sammanlagt 30 kilo så då måste man ligga i. Hittills har jag gått ner 16 kilo men det är en bra bit kvar innan jag nått mitt mål. Jag styrketränar en hel del och går på olika pass. Favoritpasset är BodyCombat. Jag umgås självklart även med mitt hjärtas fröjd och glädje varje liten chans jag får. Men eftersom han studerar till SpecialistOfficer i Skövde blir det inte jätteofta. Jag har även en hel hög intressen som jag gärna ägnar mig åt. Bland annat pistolskytte, musik och militärhistoria. Militärhistoria är nog mitt största intresse och även anledningen till att jag och J träffades. Jag slukar allt som har med krig att göra, filmer, dokumentärer, böcker och allt man kan tänka sig.
Jag har en förkärlek för 50-tal både i inredning, musik och kläder. Tyvärr hindrar min plånbok mig från att Go Bananas vilket kanske är bra. Det absolut bästa som finns är saker i rosa plast. Jag älskar att gå på loppisar och tittar mer än gärna på Antikrundan och Antikdeckarna. När det gäller musik är Elvis en klar favorit. Annars blir det mest Metal.
Jag är en tänkare. Det är nog det ord som beskriver mig bäst. Men jag tycker själv att jag är ganska glad och positiv och försöker se ljuset i allt det mörka. Jag älskar att göra andra människor glada och försöker alltid ställa upp.
Det finns så mycket mer jag vill berätta om mig själv, men vem ska orka läsa?
Jag har bestämt mig för att försöka hålla mig till en blogg, istället för de 3-4 stycken jag haft igång den senaste tiden. Min blogg soldatdrömmar har varit väldigt inaktiv eftersom soldatutbildningen för närvarande ligger på is. Så jag tänker att jag ska skriva om min träning och mina viktmässiga framgångar här istället. Jag tänker även skriva om mig, mitt liv och allt som intresserar mig.
Jag börjar med en sån där lista som så många håller på med. Ett inlägg för varje punkt:
Dag 01 – Om mig Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 – Min bästa vän Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 – Min tro Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag Dag 11 – Mina syskon Dag 12 – I min handväska Dag 13 – Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Dag 15 – Mina drömmar Dag 16 – Min första kyss Dag 17 – Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick Dag 22 – Det här upprör mig Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta Dag 25 – En första Dag 26 – Mina rädslor Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 – Ett sista ögonblick
Detta är jag i ett nötskal! Ibland glad, ibland ledsen. Försöker inte dölja mina fel och brister utan acceptera dem istället och kanske om det går, göra något åt dem.
