Den här flytten tar kol på mig. Igårkväll drabbades jag av häftig hjärtklappning, fick nästan panik men lyckades lugna mig. Imorse började jag blöda näsblod. Precis det som alltid händer när jag känner mig för stressad. Jag har packat ner det mesta i vardagsrummet och sovrummet, håller på med köket men nu är kartongerna slut. Måste vänta tills imorgon då förhoppningsvis min mamma kan komma med fler. Jag tyckte att det kändes ganska bra igår på dagen. Det kändes som att jag hade koll, men så slog det mig plötsligt att jag har alldeles för mycket saker att packa ner och alldeles för mycket att hinna städa. Jag tror inte att jag kommer hinna i tid. Jag tror att det kommer bli stora problem. Om någon ändå ville hjälpa mig, om någon kunde komma hit och hjälpa mig packa eller städa, eller bara vara sällskap och muntra upp mig lite, men jag är alldeles ensam. Det känns verkligen som att jag gör allt detta ensam. Om jag hade haft körkort hade nog inte ens mina föräldrar hjälpt mig köra iväg allting. Då hade jag nog fått klara mig helt själv. En enda av mina vänner har hjälpt mig, en enda har ställt upp. En vän som jag inte ens känt särskilt länge. Det känns konstigt, men jag är så oerhört tacksam. Hon hjälpte mig att köra iväg fem sopsäckar med kläder till Myrorna. Det var skönt att få bort det. Imorgon och på lördag måste jag bli klar med all packning, i varje fall allt det som ska iväg till förrådet. På söndag har jag planerat att packa ner allt som ska med till Stockholm samt börja städa. Om jag tömmer köket och badrummet på allt kan jag städa det och bara ta vardagsrum/sovrum när allt är tömt. Det måste bli så annars hinner jag inte.
Igår hittade jag min kattborste i en låda. Den var full av hår från min tjocks. Jag bröt ihop och grät en stund. Det känns så svårt... Saknaden är enorm...
Om mindre än två veckor flyttar jag ifrån Örebro. Jag lämnar min familj och mina vänner för nya äventyr. Det känns så sjukt läskigt. Glädjen blandas med ångest, ibland skrattar jag, ibland gråter jag. Jag vet att detta inte är 100% permanent, än så länge har jag bara jobb i Stockholm fram tills årsskiftet, men jag har blivit lovad fortsättning. Tills vidare ska jag hyra in mig hos en tjej som pluggar och inte har råd med hela sin hyra, men hur långvarigt det blir vet jag inte heller. Att hitta boende i Stockholm är inte det lättaste. I varje fall inte om man är kräsen. Kan nog inte kalla mig för kräsen direkt men jag har vissa krav. Jag bor helst inte ensam, helst i kollektiv, men jag vill inte bo med en ensam kille. Det känns för riskabelt. Att hitta rum att hyra var inte svårt. Det svåra var att hitta någon som verkade tillräckligt seriös med hyran. Vissa verkade vilja att jag skulle dra hela lasset. Så desperat blir jag aldrig. Nu är allt sånt i varje fall ordnat för ett tag fram över. Jag har även hittat en tjej som vill hyra min lägenhet i andrahand. Så allt verkar ordna sig till det bästa. Men hur jag ska hinna packa och tömma lägenheten på mindre än två veckor vet jag inte. Det kommer att bli tufft. Detta är ett nytt kapitel i mitt liv. Nu börjar jag om på vita blad. Ska bli intressant att se vilka som vill följa med mig in i min nya okända framtid. Har inte jättemycket hopp tyvärr. Men jag har många nya vänner i Stockholm och mer tänker jag skaffa. Allt känns så spännande...
Jag har börjat rensa i min lägenhet. Så mycket skit som finns i alla gömslen och vrår. Om det nu blir så att jag flyttar till Stockholm vill jag inte behöva släpa med mig allt som jag ändå inte använder, så därför pågår en seriös rensning. Jag har hittills sålt min lilla dator och några ljuslyktor, men imorgon kommer det en person som ska köpa min motionscykel och några andra ljusstakar. Jag har även gett bort två kassar med kläder till en vän. Kläder som jag för länge sedan "växt" ur. Jag har så svårt för att göra mig av med saker, men vad är meningen med att ha ett förråd fullt med kläder som är tio storlekar för stora?
Just nu har jag en del annonser ligger uppe på säljsidor på Facebook, men jag har även tänkt ställa mig på en loppis snart. Jag måste bara organisera upp allt och prissätta. Sen är det ju det där lilla problemet att jag inte har körkort så jag måste be någon hjälpa mig att köra alla saker till loppisen, men jag har en snäll mor som säkert ställer upp.
Vissa saker känns dock lite vemodigt att göra sig av med. Motionscykeln köpte jag av mitt ex strax efter att vi träffats. Sedan han dumpade mig har den bara stått och påmint mig om honom. Jag har hatat den, hatat honom, men inte velat göra mig av med den. Nu är det dags! Jag har också en jättestor Miranda-nalle som jag fick av en pojkvän för länge sedan som bara legat i en kartong i förrådet. De där nallarna är riktigt dyra och jag minns att den kostade nästan 500 kronor när han köpte den till mig. Men nu är det dags för den att hitta ett nytt hem. Jag skrev 50:- i annonsen och fick flera svar. Kanske borde jag sålt den dyrare?! Men det är mest bara skönt att bli av med lite saker så jag är inte allt för noga med priserna.
Min lilla rosa dator har flyttat till Stockholm. För 500:- fick den ett nytt hem hos han den där som mitt hjärta bultar lite extra för. Så just nu bultar mitt hjärta för en man med rosa dator. Så chickt!
I all röra har jag även försökt hitta ett par skor som jag inte sett på år och dar. Mina gamla Dr Martens, men de verkar vara spårlöst borta. Kanske har jag slängt dem i ett infall av vansinne. Jag vet inte, men med pengarna jag tjänat på det jag sålt skulle jag kunna köpa nya. Det är lockande! Numera finns de ju i lite roligare utföranden än bara enfärgade. Som dessa:
Jag målar sällan naglarna. Mest för att jag alltid klipper dem kort då jag spelar gitarr och då tycker jag mest det ser konstigt ut eftersom jag då får väldigt korta naglar. Men eftersom den där mannen som mitt hjärta klappar lite extra för gillar naglar så tänkte jag spara ut dem litegrann i varje fall. Jag tycker alltid det är mycket lättare att spara ut dem om jag målar dem då jag blir mycket försiktigare med nagellack på. Lånade ett grymt snyckt OPI-lack av min mor:
Det heter Vampsterdam och jag älskar färgen som är mörkt lilabrun med mycket skimmer i. Dessutom fick jag en produkt av min mor som gjorde målandet galet mycket enklare. Det var nämligen nårga droppar som man droppar på naglarna när man målat sista lagret och efter bara några sekunder så har nagellacket torkat helt. Perfekt för en sån som mig som har väldigt svårt att sitta still =)
Tänkte för skojs skull att jag skulle fotografera mig själv innan och efter att jag sminkat mig bara för att se skillnaden. Ganska fascinerande faktiskt!! Eller vad tycker du?
Osminkad!!
Primer, foundation, consealer och puder lagt!
Sminket färdigt! Bara håret kvar! Men för en tydligare bild av ögonmakeupen:
Och här är jag en fullfjädrad Partypingla:
Bättre bild på frisyren:
Tog dessa bilder förra helgen när jag skulle ut med en vän. Det blev en grymt kul kväll, men kan inte rå för det, jag tycker nästan alltid att det roligaste är förberedelserna =)
Detta är jag i ett nötskal! Ibland glad, ibland ledsen. Försöker inte dölja mina fel och brister utan acceptera dem istället och kanske om det går, göra något åt dem.
