Husse, se vad jag kan, 
jag kan nu gå och jag hoppar lite grand. 
För mina vingar de bär mig 
... varthän jag än vill. 
Flyger dit där du är 
och följer ditt liv. 
Fast du inte ser mig 
så är jag alltid där, 
någonstans runt om dig i universums stora sfär. 
För jag färdas över ängar 
bärs upp av en vind, tittar till dig och flyger ner 
och ger en puss på din kind. 
Jag samlar dina tårar 
och fyller på vår brunn, 
vars vatten blir till regn 
som landar på din mun. 
Tränger in i din själ 
för att läka de sår som gör så ont av saknaden 
av att du inte får ha mig intill dig. 
Närhelst du än vill ge mig all världens kramar, 
vad jag än vill och lite till. 
För du vill visa din kärlek ge mig allt så fint men husse, 
din kärlek känns från jorden o ända hit 
Jag säger stolt till de andra små änglar som är här 
Titta - det är min husse! 
och han håller mig så kär

 

Vet ej vem som skrivit den men den är otroligt vacker och gav mig en tår i ögat.
Spåret efter min lilla älskling gav ingenting. Efter mycket sökande i skogen där flera säger sig ha sett honom har jag fått ge upp. Det var inte han. Min mamma fann katten som folk har ringt om. Den var väldigt lik min tjockis men det var någon annans katt. Det gjorde så ont att sista ledtråden var förgäves.
Men så igår kväll skickade mamma ett sms. Någon har ringt från Stene brunn där de sett en katt som stämmer på beskrivningen. Det är väldigt nära mina föräldrar så jag hoppas verkligen. Kanske försöker han hitta hem till dem igen. Hoppas hoppas...