En dag Ett liv

Jag hade haft min SprayDate-sida i ett par år men utan att hitta någon intressant. Alla som skrev till mig struntade i att läsa min presentation, de tittade på min bild och skrev: Hej snygging, hur är det? eller nåt liknande. Jag var trött på alla ytliga killar och tänkte att det var dags att avsluta medlemskapet. Så jag loggade in och såg då att jag fått ett meddelande. Ännu en ytlig idiot tänkte jag. Men för första gången var det någon som faktiskt läst min presentation och som skrev nåt i stil med: Va intressant att du gillar militärhistoria. Vilka krig fascinerar dig mest? Jag blev så glad att han läst om mina intressen att jag struntade i att han inte hade någon bild. Så vi började prata om krig och Försvaret. Vi gick över till MSN och efter ett par veckor pratade vi nästan varje dag.

Jag minns såväl den där söndagskvällen. Jag hade haft en riktig skit-dag. Killen jag dejtade hade bestämt sig för att jag inte var något för honom och jag kände att mitt självförtroende var i botten. Men så loggade jag in på MSN och började prata med min ny funna vän. Jag hade bestämt mig för att göra något åt mig själv, gå ner i vikt och bli mer hälsosam och eftersom jag visste att han tränade mycket frågade jag om han kunde rekommendera något gym. Han svarade att han tränar på Nautilus i Haga. Nautilus i Haga? Jaha, bor du nära gymmet? var jag tvungen att fråga eftersom jag själv bodde granne med det gymmet. Ja, jag bor typ granne med gymmet, svarade han. Jag blev alldeles till mig och svarade att ja då bor du granne med mig med. Och så var det och är fortfarande, vi bor grannar, på samma gata, med bara ett hus emellan.

Tre dagar senare bjöd han över mig på fika. Jag var nervös men ganska inställd på att detta bara skulle vara en vän. Jag visste inte alls hur han såg ut förutom en liten suddig bild på MSN som inte sa något alls egentligen.

Men när han öppnade dörren den där dagen skrek hela min kropp, mitt huvud och framför allt mitt hjärta: NNNEEEEJJJJJ!!!!
Där stod J och han var alldeles för snygg för mig. Helt perfekt på alla sätt. Han var verkligen mannen i mina drömmar. Men jag visste ju att jag alltid har otur i kärlek och aldrig får den jag helst vill ha. Så inom mig hörde jag en röst som hela tiden sa åt mig att gå därifrån. Gå, gå, gå... Du har inte en chans, du kommer bara att bli sårad.

Men det var för sent. Jag föll pladask.
Jag faller nog fortfarande... Ibland undrar jag om jag någonsin kommer sluta att vara sådär läskigt nykär, om fjärilarna i magen någonsin kommer att försvinna. Och jag tänker ofta att det är för bra för att vara sant. Att jag nog snart vaknar upp och inser att det bara var en dröm. Men i så fall är det den bästa dröm jag någonsin haft.

I det ögonblicket när han öppnade dörren förändrades mitt liv. Det kommer aldrig någonsin bli sig likt igen och jag är så lycklig över det.

Inga motgångar i världen kan ta ifrån mig det. Även om jag skulle förlora J vet jag att jag vann högsta vinsten den dagen. För han gav mig inte bara kärlek. Han gav mig mig själv. Det kan jag nog aldrig tacka honom tillräckligt för.