En dag Ett liv

Större delen av mitt liv trodde jag inte på nånting alls, men så när min mormor dog för 2,5 år sedan började jag så smått tro på att det finns något mer. Jag är ganska nöjd med det. Mitt liv har blivit ljusare och trevligare sedan dess.

Men det är inget jag går runt och säger till alla eller försöker pracka på någon annan. Tyvärr är det allt för många som försöker "omvända" mig eller som talar nedlåtande om kristna utan att ta hänsyn till mig.

Men jag försöker ignorera sånt. Jag skadar ju ingen med min tro och jag är inte en annan människa förutom att jag är gladare nu.
Det är lite knepigt att det ska vara så oacceptabelt. Skulle jag börja knarka hade det nog inte blivit lika stort rabalder.

För mig får alla tro på vad de vill så länge de inte skadar andra.