En dag Ett liv

Resten av dagen har varit grymt seg och jag har inte orkat bry mig om nånting. En sväng på stan med en vän lättade upp tillvaron för stunden men nu känns det riktigt trist igen. Jag längtar till fredag och det känns hemskt att det bara är måndag. J brukar alltid försöka muntra upp mig genom att säga att måndag är i princip fredag och han har visserligen rätt för veckorna brukar rusa iväg i rasande fart, men just idag känns det inte som att det snart är fredag.

Det jobbigaste är nog att jag vet att J har det lite svårt just nu. Nånting har hänt under en övning i helgen och han är arg och upprörd men jag vet inte varför. Jag förstår inte varför och inte får jag vara nära honom för att lyssna heller. Jag vill ju att det ska vara mig han vänder sig till när han behöver prata men eftersom jag inte finns nära är jag rädd att han anförtror sig till någon annan, exempelvis hans sambo(Grrr...).

Om tre minuter börjar AfroPower-passet som jag skulle gå på men det går inte. Hela min kropp skriker NEJ! och jag har massa annat att göra. Så det blir helt enkelt ingen träning idag. Förhoppningsvis kan jag träna lite imorgon istället. Om det känns bättre då.

Nu längtar jag bara efter att få höra J:s röst som jag inte hört på många dagar. Men tills jag hör något blir det anatomi-plugg... Hatar muskler...

En fantastisk dag på Luftvärnsregementet i Halmstad i våras.