Morgonen var jobbig. Jag var ensam då båda päronen var på jobbet. Kunde inte hålla tårarna borta. Jag grät hysteriskt en kort stund sedan snörade jag på mig joggingskorna för en promenad. Jag gick kanske 6-7 km och varje steg var en mardröm. Inte bara för att jag var ledsen utan för att jag har fruktansvärd träningsvärk i lår och höfter efter gårdagens runda.

När jag kom tillbaka satt både mor och far på trappen. Jag blev förvånad. De meddelade att nu skulle vi hitta på något roligt. Pappa hade tagit ledigt resten av dagen för min skull och mamma var klar med sitt arbete för dagen. Jag älskar mina föräldrar för att de verkligen försöker göra mig glad igen, även om de inte lyckas.
Vi åkte i varje fall till Skåle Klint och badade, eller jag badade i varje fall. Tyvärr glömde jag kameran typiskt nog. Det fanns massor av vackert att fotografera.
Väl hemma var det bara att byta om för då skulle pappa dra med mig på Speedway. Jag verkligen älskar Speedway och har gjort det så länge jag kan minnas. Men idag kändes inget roligt. Jag kände att gråten satt i halsen hela tiden och jag var nervös för att träffa på någon jag känner eftersom jag inte ville behöva svara på frågor om hur jag mår eller varför inte J är med. Jag hade tur! Såg några jag känner men de var aldrig i närheten så jag skapp frågor. Kunde istället sitta där i solstolen och bara tycka synd om mig själv. Den här gången hade jag i varje fall med mig kameran: