Jo ibland känns det som att de senaste två åren har varit en enda lång dröm faktiskt.
Jag flyttade till ny stad, fick en fin lägenhet, träffade J, kom in på utbildningen jag så gärna ville gå och dessutom började jag gå ner i vikt.

Men självklart vaknade jag som man gör ur alla drömmar.
Jag trivs inte längre i den här stan. Jag är trött på allt negativt som hänt vår stad de senaste åren. Våldtäktsvågen, styckmord, skadegörelse och allmän förstörelse.
Lägenheten som var så fin och som skulle bli så bra vill jag inget hellre än att flytta ifrån efter det som hände för snart två år sedan(en anställd hos hyresvärlden sextrackaserade mig) samt att grannen vägg i vägg med mig hade inbrott via sin balkong i våras. Jag känner mig otrygg hela tiden.
J var det bästa som hänt mig men han förlorade jag precis som allt annat bra som kommer in i mitt liv.
Utbildningen var definitit inte så bra som jag trott och hoppats på. En ren besvikelse faktiskt men jag vill ändå gå klart den.
Ja det enda som inte gått åt helvete är väl vikten då. Igår vägde jag 68,8kg. Det är en minskning på 26,6kg.
Sedan har vi ju det här med skytteklubben också som verkligen strött salt i mina sår. Det är en lång historia men kortfattad är det såhär:
Jag gick en skyttekurs i början av 2010 och sedan fortsatte jag skjuta i klubben ett tag. Skolan tog över så under vintern och våren hann jag inte skjuta något. Nu bestämde jag mig för att börja igen så jag bad kassören om ett inbetalningskort för medlemsskapet. Till svar fick jag att jag inte längre var medlem eftersom jag inte betalat kursavgiften så de hade valt att plocka bort mig. Ingen hörde av sig till mig för att berätta detta. Nu har jag i varje fall skickat ett kontoutdrag till kassören som bevisar att jag har betalat. Men deras agerande är under all kritik och framför allt kassörens bemötande. Hon fick mig att känna mig som en riktig brottsling vilket jag definitivt inte är. Så nåt mer pistolskytte blir det inte i den klubben och jag vet inte ens om jag har någon lust att skjuta mer överhuvudtaget.

Nu väntar jag bara på nästa uppvaknande. Undra vad det kommer bli?!