Lägenheten är tom. Katterna är kvar på landet. Igår underhöll min granne mig med att snacka skit, dricka öl och spela gura. Han lärde mig några nya grejer på gitarren. En riktigt trevlig kväll men samtidigt var det jobbigt att vara tillbaka.

Jag vet ju att J är hemma över helgen och det känns så sjukt jobbigt att veta att bara några meter bort finns mannen som krossat mitt hjärta. Det blir så skönt när han flyttat och jag vet att jag inte behöver oroa mig för att vi ska stöta på varandra. Men det är långt kvar. Jag vet ju inte ens när han tänker flytta. Om han väntar till slutet på oktober eller om han flyttar direkt när han fått lägenheten. Men det märker jag väl. Jag har ju inget annat val än att gå förbi när jag ska till affären så jag ser väl om det är tomt.

Idag har jag i varje fall varit duktig och sprungit. Körde intervallträning i ca 7 km. Det var kämpigt kan jag säga eftersom solen stekte på rätt bra och det fanns inte mycket skugga att fly till. Det blir skönt att återvända till landet imorgon igen, till skogen och den underbara luften och mina katter såklart.

Ska snart dra iväg för att träffa lite vänner. Öl och gemenskap i Karlaparken. Ska även träffa en nät-kompis som jag aldrig träffat. Det ska bli kul. Han har verkligen stöttat mig under sommaren. Men jag är nervös eftersom jag varit nära att bryta ihop så fort jag träffat människor. Jag har till och med suttit och gråtit på ett café i Kumla. Jag vill gärna inte skämma ut mig själv så jag håller tummarna för att jag kan koppla bort smärtan för ikväll. Gråta kan jag göra imorgon.

Imorgon har jag tänkt må pyton! Men jag ska försöka tvinga mig själv att städa lite. Det behövs eftersom jag bara stack ifrån allt, alla dammråttor ligger kvar och det är saker högt och lågt.