Kanske berodde det på att jag drömt en mardröm och sovit dåligt, kanske var det för att jag varit stressad den senaste tiden eller så var det bara för att jag är jag.
Men jag blev så arg att jag började skaka och nästan kräktes. För att lugna mig själv ställde jag mig i duschen och bara lät det varma vattnet lugna mig.
Vad hade hänt, tänker du säkert!
Det som hände var att jag ringde J i fredagskväll eftersom han inte kom hem i helgen. Men istället för att få höra hans ljuva röst var det en kvinnoröst som svarade Hallå! När jag sedan svarade tillbaka lades luren på. Jag blev extremt förvirrad och tänkte att det måste blivit något fel så jag ringde igen. Men åter igen var där en kvinnoröst som den här gången inte lade på utan förklarade att J var ute för att hyra film. Det var hans så kallade sambo som hade svarat i hans telefon. 
Direkt började hjärnverksamheten, han skulle ju stanna kvar i Skövde för att plugga, ensam, varför ska han då se på film med henne?! Jag höll på att bryta ihop totalt, det kändes som att jorden var på väg att gå under för en kort stund. Jag fick svårt att andas och började skaka. Det var då jag hoppade in i duschen.
När jag en halvtimme senare stegade ut ur badrummet hade jag tre missade samtal och ett sms. Det var en mycket arg J som skrev att tydligen fick han inte ha sina saker ifred men att jag kunde ringa nu för han var hemma. Jag var fortfarande galet arg men lugnade mig snart då han förklarade att det var flera i plutonen som inte lyckats ta sig hem då FM strulat till det med tågbiljetterna och de bestämde sig för att se på en film tillsammans. Han hade inte vetat att hans sambo inte tänkt åka hem i helgen. Men plugga hade han gjort och plugga skulle han fortsätta med hela helgen. 
Jag kände mig dum som blev så arg men jag var inte den enda. J var fly förbannad på sin sambo som gått in på hans rum och svarat i hans telefon trots att han förklarat tidigare att han vill ha sina saker ifred. 

Det värsta av allt var nog känslan av att det faktiskt är hon som är hans sambo och inte jag, som dök upp när hon svarade. Jag kände mig så utanför. Det kändes inte direkt bättre av att hon var extremt trevlig och lät nästan hånfull då hon svarade.

Men nu är det löst. Dock sitter chocken i. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få krama om J just nu och få känna att det är jag som är hans flickvän, det är mig han älskar. Hon är bara en dum 22-årig blondin som råkar bo ihop med honom. Men det lär dröja innan han är hos mig igen. Antagligen lär vi inte ses nästa helg, med lite tur kanske vi ses en kort stund men annars dröjer det ytterligare en vecka vilket skulle innebära 3 veckor utan hans närhet. Det är det längsta vi varit ifrån varandra. Men efter denna incident klarar vi nog det mesta!