Jag kan knappt skriva det. Det gör för ont, det gör så in i helvetes ont. Jag kan knappt andas, vill inte andas. Vill bara lägga mig ner och sluta existera.
Jag och J har gjort slut.
Så kan det gå.
Jag blir väl aldrig någon soldathustru. All oro i onödan...
Detta är jag i ett nötskal! Ibland glad, ibland ledsen. Försöker inte dölja mina fel och brister utan acceptera dem istället och kanske om det går, göra något åt dem.