Min fredag blev minst sagt intressant. Den började bra med lite grupparbete och sedan BodyCombat. Bästa passet på länge!
Jag kom hem, åt och duschade. Sedan satte jag mig vid datorn. En kille på msn hade skrivit till mig. Vet egentligen inte vem han är. Vi fick kontakt på en dejtingsajt för några veckor sedan. Men jag tyckte han var ganska jobbig. Han skrev hela tiden om hur ledsen han var för att hans tjej dumpat honom och han ville att jag skulle hjälpa honom att gå vidare. Det hade jag ingen större lust med men jag försökte ändå stötta honom och försökte övertala honom att glömma henne. Det gick tydligen inte så bra för igår skrev han att han inte ville leva längre och att han tänkte hänga sig. Jag skrev att han borde söka akuthjälp men det vägrade han. Jag gjorde några tappra försök att övertala honom att låta bli men han skrev att han tänkte göra det ikväll(igår). Sedan försvann han från msn och jag fick lite smått panik. Vad skulle jag göra? Om jag inte reagerade skulle jag kunna få hans liv på mitt samvete. En människa som jag egentligen inte bryr mig om överhuvudtaget. Men jag bryr mig om mig själv och vet att jag inte vill leva med att inte ha gjort något, så jag ringde 112. Först ringde jag polisens direktnummer men det var 5 minuters väntetid så jag tog det stora numret istället. Det  jag aldrig ringt förut och hoppades att jag aldrig skulle behöva ringa. Kvinnan jag fick tala med först var väldigt knepig, hon sa hela tiden "ja det var ju lite tokigt det här". Hon trodde inte att det fanns något att göra men till slut kopplade hon mig till polisen i varje fall. Jag fick tala med en otroligt trevlig man som verkligen tog mig på allvar. Han lovade att de skulle skicka en bil direkt. Jag hade tyvärr ingen adress men genom att använda killens mailadress från msn kunde jag hitta honom på facebook och få fram hans riktiga namn samt stad. Konstigt nog fanns han inte på eniro men polisen lyckades i vilket fall som helst hitta honom. Han var oskadd!
Polisen ringde mig efter ett par timmar och berättade att det inte var någon större fara men att de hade skjutsat honom hem till hans föräldrar.
Kanske menade han inte allvar med sina hot. Kanske hade han bara inte hunnit. Jag vet inte och kommer antagligen aldrig få veta för jag tog bort honom från msn efter det. Jag vill aldrig mer behöva gå igenom det igen. Fy vilken panik jag hade. Men det kändes skönt att polisen verkligen tog mig på allvar. Jag tyckte till och med själv att det lät dumt.

Kanske räddade jag ett liv, kanske inte. Jag gjorde vad jag kunde i varje fall. Nu hoppas jag att han får den hjälp han behöver för jag kan inte göra mer nu.

Jag hoppas verkligen att fler därute tar såna här saker på allvar. Det är så många människor i vårat land som mår dåligt men aldrig får den hjälp de behöver. Så många människor som kunde ha räddats. Allt som behövs är att sträcka ut en hand!