Förra lördagen blev det en del tjafs och bråk via sms mellan mig och J. Lika bra det för alla eventuella känslor som fanns kvar för honom rann av mig. Jag känner ingenting, inget alls. Jag vill bara att han försvinner ur mitt liv.

Jag är glad igen. Känner mig faktiskt lite lycklig. En euforisk känsla rinner i mina ådror. Den där fjälluften gjorde mig gott. Sedan finns det en person som faktiskt fått mig att inse att jag förtjänar så mycket bättre. Jag är helt klart värd middagar med rödvin och tända ljus, mys i soffan och långpromenader. Det är vad jag tänker sträva efter...