Många är de som säger att de förstår att det måste vara jobbigt med dyslexi. Många tror att de har koll och riktigt kan sätta sig in i hur det är att inte kunna läsa eller skriva. Men Bull Shit säger jag!!!
Den enda som någonsin kan förstå hur jag har det är en annan dyslektiker. Att ha denna diagnos är så mycket mer än att inte kunna läsa eller skriva. Det påverkar hela min vardag.
Men för att hjälpa er att förstå tänkte jag berätta om hur min morgon var idag, en typisk dysleximorgon.
Jag gick upp extra tidigt eftersom jag skulle iväg och lämna min dator på hjälpmedelscentralen så att jag kan få lite fina program som ska hjälpa mig när min hjärna inte räcker till.
Jag hade väldigt noga kollat busstidtabellen eftersom det skulle innebära 4 olika bussar innan jag var framme vid skolan. Först en buss upp på stan, sen byta till en buss ut till Ladugårdsängen, lämna in datorn, sen tillbaka in till stan för att byta buss till skolan. Den första bussen skulle gå 07.25 hemifrån mig. 07.25 kanske verkar vara en enkel tid att komma ihåg, men för mig är just detta en extremt svår tid att få till. I min hjärna finns ingen digital klocka utan en vanlig rund väggklocka, så för att jag ska förstå vad klockan ska vara när bussen går måste jag tänka om från digital klocka till analog. Men här blir det fel! I mitt huvud blir 07.25 istället fem över halv åtta när jag tänker om det till en vanlig klocka. Inte så praktiskt! Resultatet kan ni ju räkna ut själva. Jag missade bussen!!
Jag fick snällt vänta på en annan buss. Men när jag väl satt där i sätet och funderade över vad som hänt var gråten så nära att jag nästan fick panik. Hur korkad kan man bli?? Jag är en vuxen människa, en intelligent människa(iq på 112) men jag kan inte ens klockan!? Det är så oerhört förnedrande och jag skäms oerhört mycket varje gång detta händer. Men jag kan inte rå för det. 
Jag lyckades i varje fall lugna ner mig själv och försökte tänka på annat.
Det blev en kaosartad morgon på grund av ett så litet misstag. Bussen jag tog var ju inte rätt buss vilket resulterade i att jag fick gå en bit, sedan klev jag på fel buss ut till Ladugårdsängen och fick även där gå en bit i regnet. När datorn väl var inlämnad hade min första lektion redan börjat så efter många om och men kom jag 40 minuter försent till skolan. 
Det är tur att jag gillar att cykla så att jag slipper dessa busstidtabeller i annat än nödfall. För cykla kan jag!! Men gärna inte med en dator, i regnet!

Förstår du bättre nu att det inte bara handlar om att inte kunna läsa eller skriva?