En dag Ett liv

Mitt liv, en dag i taget.

At the top and still going strong...

Kategori: Allmänt

Det är en bra dag idag. Började med en förmiddag i den otroligt vackra stadsparken. Vi hade lite info inför nästa vecka då vi i två dagar ska lära barn att inte skräpa ner och vad som händer med naturen och människorna om vi skräpar ner. 550 st 12-åringar ska få lära sig att veta hut ;)
Efter det svängde jag inte på Stadium för att leta efter ett stoppur men utan framgång. Det får nog bli ett besök på Clas Ohlsson. Där finns ju det mesta. Jag behöver ha ett stoppur för att klocka mig själv när jag springer intervaller. Vill gärna slippa ha med mobilen då jag är lite rädd om den.
Sedan for jag hem på RäserRut och lagade lite lunch, pesto/pasta-sallad. Det blev riktigt gott!

Nu har jag hävt i mig en hel kanna kaffe och känner mig på topp. Tänkte att eftersom det tydligen inte är något fel på mig kan jag ju dricka kaffe igen. Jag har inte märkt någon bättring ändå de här veckorna jag varit utan kaffe. å nu har jag ett litet kafferus och känner att det är nog det som saknats i mitt liv eftersom jag känt mig så trött. Men tänkte jag skulle köpa något slags uppiggande kosttillskott ändå. Kaffe är ju inte nyttigt för magen oavsett och jag har ju faktiskt magkatarr. Fick tips om en ny sorts Berocca som jag tänkte testa men det fanns inte på Willys så det får väl bli när jag är på stan.

Något som är mindre kul är att mina knän värker som satan själv. Dessa jäkla ledkapslar bara bråkar. Som tur är, eller tur i oturen kanske snarare, är dagens träningspass inställt så mina knän får vila. Men jag ska försöka gå en försiktig promenad senare.

Längtar till påsken och tills älskling kommer hem. Jag är helt övertygad om att det kommer bli en fantastisk påsk precis som förra året. Då träffade vi varandras familjer för första gången =)

Känner mig dumförklarad...

Kategori: Allmänt

Idag kom svaret på proverna. Alla prover såg bra ut och om jag hade frågor skulle jag ringa numret som var angivet.
Ja jag har tusen frågor, men framför allt undrar jag vad som hände med fortsatt utredning om proverna inte visar något?
Den där kolonoskopin som läkaren pratade om sist verkar vara totalt bortglömd och så länge blodproverna inte visar något verkar ju allt vara bara finfint.
Men det är inte finfint. Jag har fortfarande ont i magen, så ont att jag stundtals inte orkar någonting. Igår gick jag en långpromenad på två timmar och jag fick stanna till flera gånger för att det gjorde så ont. Men jag mår bra! Allt är bara finfint...
Jag ska försöka klura ut själv vad problemet är. Jag ska se över mina matvanor och mitt liv i helhet. För av läkaren verkar jag inte få någon hjälp.
Det är nog det jag avskyr mest med att bo i en större stad. Förut hade jag en privat läkare som hade en egen liten praktik och han hade koll på mig och min journal. Det var aldrig några problem. Men nu är det olika lärare varenda gång, om jag ens kommer så långt att jag får träffa en läkare.

Det är påskvecka. Idag har jag storhandlat och städat balkongen. På torsdag kommer älskling hem för att vara hemma ända tills på måndag. Så jag är glad, jag är väldigt glad och inget ska få förstöra det. Inte ens magontet.

Helgen var fantastisk. I lördags begav vi oss på en liten roadtrip till Öby kulle för lite ormsafari och sedan bar det av till brorsan och hans familj för lite middag och film. En perfekt dag!

Väntans tider...

Kategori: Allmänt

Nä jag är inte på tjocken. Jag väntar på besked från läkaren angående alla prover de tog förra veckan. Min läkare sa att besked skulle komma i början av denna vecka, men idag är det fredag, brevbäraren har redan varit här och inget besked har kommit.
Både igår och idag har jag inte gjort annat än väntat. Jag har haft ont i magen från första stund jag slagit upp ögonen på morgonen och nu vill jag få ett svar. Men jag får vänta hela helgen och istället hoppas på besked på måndag. Men det hade varit bra med ett svar idag för jag tror inte jag kommer vara speciellt glad och trevlig innan jag vet och i eftermiddag kommer älskling hem. Imorgon ska vi hem till min bror och hans familj och umgås och jag måste låtsas som att allt är tiptop. Egentligen vill jag bara gråta. Mest för att jag är så trött. Det känns som att jag inte sovit på en vecka men ändå har jag sovit varje natt. Jag orkar inte göra någonting och vill bara ligga i sängen och tycka synd om mig själv.
Men vad hjälper självömkan?
Nä, jag ska ta mig i kragen och pallra mig iväg på ett BodyCombat-pass. Det brukar lätta upp stämningen lite, om inte annat får jag ur mig massa aggressioner. Sedan ska jag duscha och göra mig fin för mitt hjärta. Det blir nog en lugn och skön hemmakväll med massa soffmys. Kanske får det mig på bättre tankar. Just nu snurrar bara massa konstiga tankar i mitt huvud. Kan jag ha fått gluten-intollerans? Är det cancer i tarmarna? Magsår? Kanske hittar de inget fel? Inbillat sjuk?
Jag vill ha svar!!!

Trevlig helg!

Negativa vanor...

Kategori: Allmänt

Jag måste sluta läsa anhörigbloggar. De gör mig bara ledsen. I början kände jag att det var viktigt för att förstå vad det är jag gett mig in i som flickvän till en blivande officer. Men nu vet jag mer än väl vad som väntar och jag kan inte sluta läsa.
Det är inte längre med nöje jag tittar på krigsfilmer och läser böcker om krig. Det är med fasa och bävan inför framtiden. Jag förstår så väl varför han vill göra det. Jag förstår så väl varför någon överhuvudtaget vill göra det eftersom jag själv skulle vilja göra det. Men jag vet inte om jag klarar av att vara den som väntar. Jag ser hur alla soldatfruar lider och hur illa de behandlas av det svenska försvaret och jag vet att det kommer att bli min tur. Om jag har otur är det dags redan om ett år. Jag vet också att han vill åka flera gånger och till olika platser vilket skrämmer mig. Hur mycket av mitt liv, vårt liv, kommer jag att få vara ensam?

Jag tror att jag har en dålig dag. Magen värker och jag känner mig ofantligt trött. Trött på allt, men bara just idag. Annars mår jag bra, annars är jag glad.

Men framtiden skrämmer. Älskling pratar om att han snart måste söka lägenheter i den där staden där han kommer att jobba. Det är nog det värsta. För jag vet ju så väl att det kommer att bli ännu svårare mellan oss då. Vi kommer att bo i olika städer och jag kommer inte kunna åka ifrån mina katter speciellt ofta. Jag kommer heller inte ha råd att åka speciellt ofta. Samtidigt kan han inte komma hit då han är allergisk mot mina små älsklingar. 
Varför ska livet vara så svårt för?
Varför kan vi inte bara få vara lyckliga tillsammans?

Älskling fnyser åt mig när jag säger att jag inte vill att han ska flytta. Ibland är han för hård. Ibland förstår han inte att det är för att jag tycker om honom så mycket. Han säger bara att jag hela tiden vetat om det och får acceptera det eller gå vidare. Men jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

Nu måste jag sluta läsa alla era anhörigbloggar. Men det betyder inte att jag inte tänker på er!

Bus...

Kategori: Allmänt

Medan älskling kopplade in den nya Blueray-spelaren lånade jag hans uniformskeps och fotade mig själv.
Han är väldigt strikt med att inte synas på nätet hur som helst, speciellt inte i uniform. Men jag tänkte att hans keps kan ju få synas utan honom. Han uppskattade det dock inte jättemycket när han såg att hans kära keps numera finns på facebook. Förstår honom. Försvaret ska framstå som seriöst och det finns mycket säkerhetsregler som de måste följa. Men jag kunde inte låta bli. Jag är ju faktiskt lite avundsjuk på att han har uniform och inte jag. Men en dag kanske det är min egen keps jag bär...

Orken är på villovägar...

Kategori: Allmänt

Jag överlevde skidresan, ifall ni undrar. Det var till och med riktigt kul. Hade tänkt göra ett fint inlägg med lite bilder men jag orkar inte. Åkte i varje fall 3,3 mil längdskidor och lärde mig dessutom att åka slalom så jag är mer än nöjd.
Förra veckan var min älskling hemma heeela veckan. De hade hemstudier och jag fick förmånen att träffa honom dagligen. Jag hade aldrig kunnat gissa att det skulle kännas så bra att ha honom hemma. Det kändes verkligen som ett vardagsliv. Jag gick i skolan som vanlig och när jag kom hem umgicks vi. Jag fick verkligen en försmak av framtiden. Samtidigt som jag vet att vår framtid kommer att vara kantad av långa perioder ifrån varandra. Men den dagen den sorgen.
Nu känns det riktigt tomt igen. Jag vill ha honom här. Jag hade verkligen behövt en kram idag. Men ett telefonsamtal från honom gjorde det i varje fall lite bättre.

Imorse var jag hos farbror doktorn. De tog en massa blodprover och han klämde på min mage. Det gjorde så grymt ont. Han misstänker att det är något med min tjocktarm då det gjorde ont precis där den sitter. Provsvaren kommer nästa vecka och då vet jag om det blir fortsatt utredning, vilket innebär kolonoskopi =( eller om de hittat felet i provsvaren. Han nämnde glutenintollerans som en möjlig orsak och jag kände direkt gråten komma. Men jag bet ihop.
Glutenintollerans är en av mina värsta mardrömmar då jag vet att man inte har någon chans att komma in på någon av försvarets utbildningar om man har det. När jag mönstrade i våras var det en kille med där som var glutenintollerant och mönstringsförrättarna var väldigt förvånade över att han överhuvudtaget hade fått åka på mönstringen. Det lät ugnefär som att de aldrig varit med om att en glutenintollerant ens fått mönstra och de visste inte vad de skulle göra med honom. Jag vet inte hur det gick men jag gissar att även om hans mönstringsresultat var jättebra fick han inte fortsätta. Jag fick ju inte gå GSUn på grund av min laktosintollerans bland annat så det är nog grymt svårt. Men än har jag inte gett upp helt.

Men jag känner mig låg, nedslagen och väldigt trött. Skulle helst av allt ha min älskling här så vi kunde ligga i sängen och bara hålla om varandra i en evighet och lite till. Men snart är helgen här, snart...