En dag Ett liv

I fredags var jag på gymmet för att köra ett pass BodyCombat vilket som vanligt var sjukt jobbigt men ännu jobbigare då eftersom jag är grymt förkyld. Jag visste redan innan att J skulle komma hem väldigt sent, i vanliga fall är han hemma vid tre på fredagar men i fredags var han hemma vid halv tio. Så jag tog det ganska lugnt efter träningen, lagade lite mat, duschade och tittade på TV.
Det kändes lite som i våras när J befann sig i Halmstad och alltid kom hem sent på fredagarna.

Det känns så meningslöst på något sätt. Jag duschar, sminkar mig och gör mig fin för att gå hem till honom och i princip gå direkt till sängen. Men i fredags hann vi med att dricka te och prata lite innan vi lade oss.

Vi hade planerat att ta sovmorgon för ingen av oss orkade åka och skjuta pistol. Men J har en tendens att vakna tidigt ändå så till halv åtta fick jag sova. Sedan åt vi en lång och mysig frukost. Tyvärr hade J planerat att åka till gymmet och träna så efter frukosten gick jag hem till mig. Det blev inget vettigt gjort alls och dagen flöt på. Vid tre började jag göra mig i ordning för party. Klar ungefär vid fem och då gick jag över till J igen. Vi lagade lite mat och knäppte varsin öl. Sedan blev det mer öl och gröna sliskiga drinkar. Vid nio begav vi oss upp på stan för att se Raised Fist på Club 700.

Det var riktigt grymt. Jag gillar deras musik men är lite nybörjare så jag trodde att jag kanske skulle tycka att det var lite trist. Men jag begav mig in i den värsta röran och röjde loss ordentligt. Jag har aldrig förstått det där med moshpits förut men det var riktigt kul. Tog även sångaren i hand och köpte en t-shirt så det var en riktigt lyckad kväll.
Därefter begav vi oss hemåt, drack lite mer sliskiga drinkar och hade mycket trevligt.

Söndagen bjöd på baksmälla och huvudvärk, med det var det värt. Jag är ute så extremt sällan.

Vi åt frukost och pratade en del. Om viktiga saker. Om saker som upprör, som gör ont och som förstör. Men det var nyttigt och genom sånt här kan vi nog komma närmare varandra.

Därefter var jag tvungen att bege mig hemåt eftersom jag skulle på min brorsons 1-års kalas. Det var en riktigt mysig söndagseftermiddag med familjen och massa tårta. Men jag kände mig lite låg. Dels på grund av gårdagen men också för att jag vet att J inte kommer hem förrän om två veckor och vi hann inte ses så mycket i helgen.

Jag känner redan saknad och hoppas att tiden ska gå fort.
Snart är det jullov och då är han hemma i hela tre veckor. Underbart...
Fast jag vet att jag nog inte kommer få ha honom för mig själv så mycket. Det ska tränas, repas och umgås med vänner. Drömmen vore väl att fira julafton ihop åtminstone men det ser mörkt ut på den fronten.

Nu ska jag försöka rycka upp mig och göra något bra av den här dagen som började riktigt uselt med en fruktansvärd mardröm...