En död dag...
Kategori: Allmänt
Men tyvärr kom döden och gjorde sig påmind genom en liten fågelunge.
Den hade ramlat ur sitt bo som var väldigt dumt placerat mellan ett par brädor vid hustaket. Första gången den trillade ur såg den helt okej ut, den kvittrade och rörde på sig men efter att min bror tagit en stege och petat in den i boet igen föll den ut efter en stund och efter att ha upprepat proceduren hela 5 gånger fanns det inget hopp för den lille krabaten mer. Den hade slagit sig så illa att den inte längre rörde sig, bara andades stillsamt. Jag blev uppriktigt ledsen då jag älskar fåglar. Jag stannade inte länge nog för att se den dö så jag vet inte om min bror gjorde slut på dess lidande eller om den somnade in av sig självt. Men inatt sov jag riktigt dåligt, jag sörjde inte bara fågeln utan alla i min närhet som gått vidare. Jag hade konstigt nog inte en tanke på vilken dag det var imorgon (idag). Idag är det exakt tre år sedan min älskade mormor gick bort. Saknaden är enorm då hon var en så stor del av mitt liv.
Det är knepigt hur tiden bara kan flyga iväg sådär men det känns nästan som att känslorna står still.
Jag avslutar med dikten jag skrev till hennes dödsannons:
Stilla fick du somna
Hållandes min hand
På stigen du nu vandra
Långt bort till fjärran land
För alla som du givit tröst
För dem du gav ett hem
För dem som inte äga röst
Du gav din röst till dem
Nu står de där och väntar
Väkomnar dig med sång
Alla vänner du har saknat
Din väntan var så lång
