Jag känner en inre lycka och stolthet just nu. Jag är stolt över mig själv. I veckan fick jag ett mail från en sida som är för blivande författare där jag lagt upp lite noveller och dikter som jag skrivit. I mailet stod att jag blivit utsedd till veckans toppmedlem och att jag var den mest lästa just nu. Jag?! Helt sjukt.

Att skriva är mitt liv, min dröm, mitt allt. Om jag aldrig blir en publicerad författare kommer jag känna att hela mitt liv är ett misslyckande. Det är skriva jag lever för. Visst har jag blivit publicerad, både i bokform och på nätet men än kan jag inte kalla mig författare, än har jag inte tjänat en krona på mitt skrivande.

Jag kan ägna timmar åt att drömma om mitt liv som författare. Jag vet precis hur min dag skulle se ut. Jag skulle ha ett vackert, ljust rum med ett antikt, vitmålat skrivbord och en gammal karmstol med en fin pläd över ryggstödet. Jag skulle stiga upp tidigt på morgnarna, slå på datorn och sitta där och skriva med en kopp kaffe. Sedan skulle jag pausa med långpromenader för att rensa hjärnan. Jag skulle dock gärna slippa det som följer med ett författarskap, nämligen kändisbiten. Jag vill inte gå på kändisfester, va med på bild i Se&Hör eller läsa om hur fult jag klär mig i någon annan skvallerblaska. Jag vill få ha mitt liv för mig själv. Men jag antar att man snabbt skulle bli ointressant då. Den enda som verkligen lyckats med detta är väl Henning Mankel. Jag vill bli som han....

Tack 1av3.se för utmärkelsen! You made my day!