En dag Ett liv

Mitt liv, en dag i taget.

Vemodets vals...

Kategori: Allmänt

Hur kan minuter plötsligt bli timmar. När jag tänker på dig vill jag vrida tiden tillbaks...

Sitter och lyssnar på The Pinks och undrar vad det är som är fel...
Längtan har försvunnit. Den varade bara ett kort tag. Om en vecka kommer J hem och jag känner inget speciellt just nu. Igår när jag fikade med en vän och vi pratade så kunde jag känna ett uns av saknad men också mycket vemod. För jag vet inte hur det är mellan oss. Det känns inte bra och har inte känts bra de senaste veckorna men jag hittar inte felet.

Mitt liv går på som vanligt. Jag pluggar och umgås med vänner. Har varit och badat, varit på bio och shoppat på stan. Kanske är det just det som är felet. Jag har insett att mitt liv inte bara handlar om J. Att mitt liv faktiskt är det som händer när han inte är hemma. För så fort han kommer hem känns det som om tiden stod still. Men jag vill att tiden ska stå still. Jag vill att den alltid ska stå still om det innebär att jag alltid är med honom.

Jag längtar efter att han ska komma hem, ta mig i sina armar, kyssa mig länge och säga att han saknat mig. Men så kommer det inte att bli, för det är inte han. Han kommer istället vara kall och hård som vanligt och direkt börja prata om hur han haft det. Jag kommer bli ledsen inombords men inte visa något och sedan kommer allt vara som vanligt. Som om vi inte varit ifrån varann på 3 veckor. Om jag bara kunde få honom att förstå att det inte räcker med att han säger att han tycker om mig, han måste visa det också. Men jag når inte fram...

Jag har i vilket fall som helst haft fantastiskt kul de två senaste veckorna. Vågen har väl inte varit så snäll som jag hoppas på men jag har gått ner. Idag vägde jag mig och vågen visade 73,6 kg. Det är långt ifrån de där 70kg jag hoppades på till midsommar men jag är nöjd ändå. Jag köpte en tröja igår i storlek Small och den satt perfekt. Kändes extremt konstigt. Kanske jag till och med kan ha XS när jag nått mitt mål.
Bara 8,2 kg kvar.
Bara några få veckor kvar av slit. Bröllopet vi ska på är 27 augusti och tills dess skulle jag faktiskt kunna nå min målvikt. Jag undrar hur det kommer att kännas att vara så smal. Kommer jag fortfarande se mig själv som tjock eller kommer min hjärna hinna ikapp? Den som väntar får se...
Det spelar ingen roll hur du ser ut, det spelar ingen roll vad du tänker på....
Älskar The Pinks...

Kommentarer


Kommentera inlägget här: