Känner mig förvirrad. Jag är beredd att offra allt för J. Jag skulle flytta över atlanten om han så bad mig. Men vad är han beredd att göra för mig? Ingenting...

Jag trodde kärlek var att älska någon så pass mycket att man är beredd att göra allt för den personen. Jag trodde det innebar att man möttes på halva vägen och försökte lösa svårigheterna tillsammans. Men tydligen hade jag fel. Eller i varje fall så hade jag fel om kärleken mellan mig och J. För han gör som han vill och jag får vara med eller låta bli, vilket jag vill. Men vad jag vill och planerat betyder inget. Ska det funka mellan oss är det bara jag som ska offra mig och följa honom hela tiden.
Jag tror inte jag är beredd att göra det. Jag tror inte jag kan gå med på att genomleva över ett halvår i helvetet utan att få något tillbaka.

Allt jag bett om är att han väntar med att flytta några månader, men icke. Hans plan är att flytta redan till hösten och så kommer det bli. Men det kommer antagligen innebära slutet för oss. Men det får honom ändå inte att tänka om. Så vad ska jag göra? Köra över mig själv? Jag har kämpat så hårt för att bli människa något så när. Jag kan inte bara offra den värdighet jag byggt upp för honom när jag inte får något tillbaka.

Det här kan nog sluta illa...