Allt jag vill är att han ska höra av sig, men när han väl gör det blir jag bara ledsen.
Igår skickade han ett sms och frågade hur det är och hur skolan går. Allt är skit och skolan känns inte allt för kul. Men det kunde jag inte skriva. Jag skrev bara att det är inte allt för bra och sedan frågade jag hur det var med honom. Han verkar må bra och skolan verkar gå bra för honom. Borde jag kanske vara glad för hans skull?

Jag är så enormt kluven. Borde vi hålla kontakten? Varje gång vi hörs eller ses blir jag bara ledsen samtidigt som jag så gärna vill höra från honom. Jag önskar att vi kunde ses och umgås varenda helg och att allt skulle vara som innan vi blev tillsammans. Men jag antar att jag inte betyder så mycket för honom längre... Han har sitt liv nu och jag är inte en del av det.

På måndag åker jag till Sylarna och vandrar. Där uppe fungerar inte telefonen så oavsett om han hör av sig lär jag inte veta om det. Men jag tänker att jag kanske kan få lite rätsida på allt genom att vara för mig själv. Jag har hört att fjällluften kan uträtta underverk för en trasig själ. Nu lär jag inte vara så mycket för mig själv efter som vi åker hela klassen men jag hoppas att jag ändå får lite tillfällen att bara vara och andas, i ensamhet.
När jag kommer hem hoppas jag att jag har fattat ett beslut.