Det är knepigt detta med vänner. Jag tycker att jag har mycket vänner. Visst har jag inga nära vänner men många ytliga och jag trivs ganska bra med det. Problemet är väl bara att det inte finns någon som bryr sig speciellt mycket när jag är ensam eller ledsen. De flesta vet väl inte ens om det.
Just nu känner jag mig ensam och ledsen. Det är påsk. Ännu en högtid jag riskerar att spendera på egen hand. Jag finns liksom inte med i människors tankegångar och planeringar. Jag är trött på att bjuda in mig själv jämt så jag föredrar nog faktiskt ensamheten. Men det gör ont, speciellt när inte ens min egen familj vill umgås med mig.
Idag är det skärtorsdag, reningens dag. Kanske är det dags för mig att rena mig från människor som bara gör mig ledsen?! Men det är svårt, det gör ont. Samtidigt tänker jag på det offer som påsken faktiskt innebär. Ibland kanske man måste offra en del av sig själv för att bli hel. Kanske måste jag lida för att lyckas.
Till de som eventuellt ändå skulle bry sig: Jag mår bra! Mitt liv är underbart. Detta är bara en tillfällig svacka!