Saknar dig mindre och mindre...
Kategori: Allmänt
Jag har mina återfall ibland. Tillfällen då jag bara vill skrika och gråta av saknad. Men de blir färre och färre. En vän sa till mig att det tar ungefär ett år att komma över någon, ett år för hjärnan att ställa om sig. Om två månader har det gått ett år. Kan inte riktigt fatta att tiden verkligen rusat iväg.
Jag är inte samma person längre. Jag har förändrats så mycket och så fort att jag knappt känner igen mig själv. Men saknaden finns kvar. Tror egentligen inte att det är dig jag saknar utan mer drömmen om dig. Jag saknar den jag trodde att du var. Men jag är nog glad att jag fick se ditt riktiga jag innan det tog slut. Jag är rädd att om drömmen om dig var sann hade jag aldrig kommit över dig.
Nu står jag stark på båda benen. Snart är jag klar med min utbildning, jag har tre jobb och livet känns fantastiskt. Men saknaden kan jag inte komma över. Tomheten och sveket bränner på min hud. Men jag känner mig stark. Det hade varit så enkelt att hämnas, att såra dig och utnyttja dig så som du gjorde mot mig. Men jag är stark. Jag förlåter dig eftersom du inte vet bättre. Jag förlåter dig eftersom jag vet bättre.
Nu ska jag bara glömma det sista av dig och gå vidare.
Kanske om två månader...
