Om någon skulle undra varför jag inte skriver så är det för att det finns för mycket att skriva. Kan helt enkelt inte välja och har inte tid att skriva allt jag vill och behöver få ur mig.
Jag går i skolan på heltid, jobbar 25% och tränar 6 pass i veckan. Har helt enkelt inget liv längre, eller så är det just det jag har.
Umgås inte så mycket med nån egentligen men ändå träffar jag människor hela dagarna. Det räcker bra för mig. Ibland går jag ut och dansar men kommer alltid hem ensam. 
Någonting gör ont inom mig. Något jag inte trodde skulle göra ont. Hela hösten gick bra, kanske för bra. Men nu har allt kommit tillbaka. Nu har jag värk i själen igen. Alvedon fungerar inte. Det enda som hjälper är sysselsättning, fullständig och total sysselsättning. Men fortfarande kommer jag hem till ensamheten och det är då det blir jobbigt. Annars är jag ganska lycklig. Annars mår jag ganska bra.
Jag behöver bara leva i smärtan en stund, sen kommer den gå över, det har min psykologilärare sagt. Men det gör ont att leva med smärta så jag skjuter istället upp den till morgondagen och dagen därpå.
Kanske skulle jag pröva att stanna upp och bara andas ett tag, det verkar nästan som att jag glömt det.
Andas in, andas ut, andas in, andas ut...