En dag Ett liv

Mitt liv, en dag i taget.

Vemod...

Kategori: Allmänt

Det är fredag. Sista skoldagen för denna termin och jullovet har börjat. Som jag har längtat. Men varför är jag inte glad?
Jag känner bara vemod och oro.
Jag har längtat så efter de kommande tre veckorna med J hemma. Men snart inser jag att när de veckorna är över kommer det dröja ett halvår innan han är ledig mer än ett par dagar igen. et känns som att jag inte gör annat än väntar och längtar, men för vad?
Jag är livrädd att dessa tre veckor inte blir som jag hoppats. Att J inte kommer att ha tid eller lust att ses så mycket som jag önskar. Jag vill ju att dessa tre veckor ska bli en försmak av hur vårt liv tillsammans kommer att bli efter utbildningen. Men jag börjar förstå att vi aldrig kommer att få något normalt liv tillsammans. Vårt liv kommer att kantas av utlandstjänster, dygnsövningar och resor hit och dit. Det kommer aldrig att bli normalt.
Jag lovade mig själv att kämpa till efter jul för att se om det känns bättre och jag ska kämpa. Men jag börjar vackla inför framtiden. Det känns som att jag måste ge upp allt, ge upp mina drömmar och mina mål om det ska fungera mellan oss. Jag kommer alltid att vara den som måste anpassa sig. Är det värt det?
Jag önskar verkligen att jag hade någon att prata med, någon som går igenom samma sak. Men vår situation är nog väldigt unik med tanke på "sambon" och jag hoppas nog att ingen annan behöver gå igenom det. För det tär...
Kanske är det bara för att julen närmar sig som jag känner mig låg. Jag har alltid hatat julen. Det är då ensamheten är som värst. I år är jag inte ensam. Jag har ju J. Men allt som oftast känner jag mig ensam i vårt förhållande och jag hyser inga större förhoppningar om att den här julen blir speciellt unik eftersom vi ska vara på varsitt håll.
Det känns lite som att J är gift med försvarsmakten och jag är hans älskarinna som han kommer till på helgerna för att ha lite skoj. 
Ibland kan jag tycka att det är roligt och kittlande men för det mesta får det mig att känna mig patetisk.
Som alla de kvinnor som träffar gifta män och verkligen tror att de någon gång skall lämna sina fruar, men det händer aldrig och det slutar alltid med att de blir lämnade istället.
Jag måste försöka rycka upp mig. Trots allt är jag glad att han kommer hem om några timmar. Men det är vemodigt. Tre veckor går så fort. Så oerhört fort...

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Kategori: Allmänt

Eftersom jag går till skolan varje dag måste jag klä mig varmt. Det tar ca 45 minuter att gå och är det en bit under nollan är det inte så kul.
Eftersom jag inte äger några långkalsonger, eller rättare sagt de jag äger är så stora att de inte sitter kvar på kroppen, får jag ha leggings på mig. Sedan hade jag ett par mörkblå jeans som är alldeles för stora så jag måste ha ett skärp åtdraget ganska hårt. Sedan hade jag ett svart linne med en lite halvgenomskinlig t-shirt över och en tunn svart kofta som även den är alldeles för stor. Jag hade också en svart/vit Palestina-sjal med dödskallar på.
Jag är så grymt trött på att alla kläder är för stora men jag har inte råd att köpa nya. Det känns som att jag går runt i svarta sopsäckar. Men det är bara att välja, bli tjock igen eller gilla läget. När jag har gått ner allt jag vill gå ner ska jag i varje fall unna mig lite kläder, men just nu känns det meningslöst.
Just nu sitter jag i träningskläder, svarta byxor, svart t-shirt och en svart zip-hood. Jag har varit och tränat AfroPower Dance. Det är kul och ganska skönt för kroppen men inte speciellt jobbigt. Jag tror att jag behöver lägga in lite jobbigare pass under veckorna. Inte ens BodyCombat är så jobbigt längre. Men efter jul har jag sagt åt mig själv att jag ska börja med BodyPump. Det ska tydligen vara tufft så det ser jag fram emot. Just nu är det lite för mycket skolarbeten för att jag ska hinna med mer än de tre pass jag tränar varje vecka.

Sista veckan och veckan som gått...

Kategori: Allmänt

Äntligen är det sista veckan på denna termin, både för mig och J. Jag behöver verkligen lov och det behöver definitivt J också. Han är trött han. Sista veckan innebär också att efter den så har vi klarat hans utbildning halvvägs. Bara exakt ett år kvar. Vad som händer sedan vet ingen av oss. Flyttar han till Linköping eller blir det någon annanstans? Flyttar jag med? Är vi ens tillsammans då? Så många frågor men aldrig några svar...
Helgen var i vilket fall som helst ganska trevlig. I fredags var jag med klassen och provade Curling, vilket var galet kul men svårt. Efter det tränade jag ett pass BodyCombat medan J var och repade med det något haltande bandet.
Sedan blev det filmmys med chips och dip.
Vi såg dokumentärfilmen Armadillo:
Den väckte många frågor men tyvärr fick jag inga svar. Det känns bara ännu svårare nu att J ska göra utlandstjänst. Men en bra och välgjord dokumentärfilm om en grupp danska soldater i Affe-land. Definitivt sevärd.
Lördagen spenderade vi med J:s mamma och hennes man. Först gick vi på julmarknad och sedan blev det pizza i deras sommarstuga. En riktigt mysig dag som även den avslutades med film. Det blev den koreanska filmen Brotherhood of war. En mycket välgjord film som definitivt utklassar många Hollywood-produktioner inom genren krigsfilm.
På söndagen var det dags för ännu en julmarknad men då var det bara jag och J. Jag hade hoppats att det skulle bli sådär mysigt och romantiskt som det är på film. Vi håller varandra i hand, köper små fina handgjorda saker och pussas under en mistel. Men istället halvsprang jag efter J som tyckte det var extremt tråkigt och mest bara ville hem. Han klagade och muttrade och jag blev ledsen. Jag kan faktiskt inte förstå varför han vill följa med mig på liknande saker när det alltid slutar likadant. Det gäller nog inte bara J utan de flesta karlar.
Men vi besökte i varje fall Örebros mysigaste butik. En liten, liten butik som ser precis ut som en gammal lanthandel med glasburkar överallt. Där finns godis, teer, kaffe, bokmärken, burkar och en massa annat i gammaldags stil. J stod utanför och väntade medan jag handlade te. Egentligen borde jag låta bli av den enkla anledningen att jag har så extremt mycket te:
Men jag kunde inte låta bli när jag doftade på denna skapelse:
Helt ljuvligt med saffran, apelsiner och diverse andra kryddor.
För att göra min älskling på lite bättre humör köpte jag även en påse marknadsnougat bara till honom. Han är en riktig gottegris och jag älskar hans min när han får något sött i sin ägo.
Efter det blev det middag på stan och sedan avsked vid tågstationen. Jag verkligen hatar dessa avsked men som tur var så slipper jag dem i hela tre veckor. Jag kan knappt fatta att han ska vara hemma så länge och att vi kan ses nästan hur mycket som helst. Det ska bli underbart.
Idag har vi ätit julbord och haft julpyssel i skolan. Jag och D fastnade vid julkortstillverkningen och jag fick ihop en fin liten skara julkort:
Problemet är väl bara att jag inte har någon att skicka dem till. Ett par stycken kan jag nog få iväg men de andra får väl ta plats i byrålådan till nästa jul.

Kommunikation är alltings moder...

Kategori: Allmänt

Hörde inte något från J igår. Väntade och längtade men han ringde aldrig. Insåg att bara för att de skulle avsluta övningen igår istället för idag så behöver han ju inte ha tid med mig. Fick ett sms vid kvart över elva på kvällen när jag låg och sov. De hade då precis kommit in från dagens övning. Så dumma jag var besviken och lite orolig i onödan som vanligt. Jag avskyr dessa veckor när de har en massa dygnsövningar så att vi inte kan prata med varandra. Något enstaka sms får jag men det räcker inte långt när jag har en massa frågor.
På lördag är jag bjuden på julfest. Men jag har inte kunnat tacka ja eftersom jag inte pratat med J. I smset skrev han att han var sjuk och skulle stanna hemma idag men det går inte att få tag på honom idag heller så jag gissar att han kände sig frisk nog att vara med i varje fall. Jag är glad om han inte är allt för sjuk men det blir lite förvirrande.
Jag har hört från annat håll att J kommer att vara upptagen imorgon för att de ska repa med bandet, men jag undrar om han ens själv vet om det. Om så är fallet och jag går på julfesten på lördag lär vi inte ses många minuter denna helgen vilket gör mig ledsen. Samtidigt vet jag att jag inte kan tacka nej till allt bara för att jag vill vara med honom.
Blä... Allt är upp och ner just nu. Längtar efter att få krypa ner i sängen och sova, men först ska jag göra mig av med mitt gigantiska tvättberg.

Dag 9 - Min tro

Kategori: Allmänt

Ja detta är ju ett kapitel för sig. Jag kan säga så mycket som så att jag har en tro. Den liknar nog mest den kristna tron och jag kallar mig kristen men samtidigt har jag nog format min egen version som jag är nöjd med.
Större delen av mitt liv trodde jag inte på nånting alls, men så när min mormor dog för 2,5 år sedan började jag så smått tro på att det finns något mer. Jag är ganska nöjd med det. Mitt liv har blivit ljusare och trevligare sedan dess.
Men det är inget jag går runt och säger till alla eller försöker pracka på någon annan. Tyvärr är det allt för många som försöker "omvända" mig eller som talar nedlåtande om kristna utan att ta hänsyn till mig.
Men jag försöker ignorera sånt. Jag skadar ju ingen med min tro och jag är inte en annan människa förutom att jag är gladare nu.
Det är lite knepigt att det ska vara så oacceptabelt. Skulle jag börja knarka hade det nog inte blivit lika stort rabalder.
För mig får alla tro på vad de vill så länge de inte skadar andra.

Jag är en hemsk människa =)

Kategori: Allmänt

J och hans pluton skulle vara ute på övning från tisd. morgon till torsd. kväll och vi skulle inte kunna höras på hela den tiden. VIlket inte alls är lång tid egentligen men vi har knappt pratat överhuvudtaget den senaste veckan. ara en gång om jag minns rätt.
Men imorse fick jag ett sms som gjorde mig glad och varm. De var så många sjuka i plutonen att de blev tvungna att avbryta övningen. Det stod även att han skulle ringa mig ikväll redan så då blev jag väldigt glad. Jag slipper oroa mig och vi kan talas vid. Jag behöver verkligen höra hans röst.
Men jag känner mig hemsk. Det ligger en hel drös människor sjuka i Skövde och jag är glad. Jag är jätteglad! Helt plötsligt känns inte veckan så lång.
Men sedan när jag funderat ett tag insåg jag vilka konsekvenser detta kan medföra. Det skulle ju kunna bli så att befälen bestämmer att de måste göra övningen vid ett annat tillfälle och eftersom de redan har ett så späckat schema kanske de lägger in det en ledig helg.
Men jag försöker tänka kortsiktigt och vara glad i nuet. Det är bara dumt att vara ledsen för sånt som skulle kunna hända. Om det inte händer har man ju slösat energi i onödan.
Jag har gjort det alldeles för många gånger. Speciellt när det gäller J. Jag har tänkt på alla hinder som troligtvis kommer att komma i framtiden. Som att han måste flytta till Linköping, att han ska åka på utlandstjänst och allt vad det innebär.
Men vad tjänar det till att oroa sig redan nu? Om vårat förhållande inte fungerar när han flyttat, ja då får vi ta det då.
Fast när det gäller hans sambo önskar jag att jag varit mer förberedd. Han sa att chansen fanns att han kunde få bo ihop med en tjej och jag sa lite skämtsamt att då gör jag slut. Men sedan viftade jag bort de tankarna och intalade mig själv att Försvaret inte kunde vara så grymma. Att Försvaret säkert tänker på oss stackars flickvänner på hemmaplan, men ack så fel jag hade. Jag har lärt mig nu att jag existerar inte i deras ögon. Jag får kämpa varje dagen med vetskapen om att han är sambo med en annan kvinna. Att han delar vardagen med en annan kvinna. En vardag vi kanske aldrig kommer att få.
Men hur mycket jag än förberett mig på att det skulle kunna hända hade det nog gjort lika ont ändå. Jag hade nog hatat situationen lika mycket för det. Men det hade nog varit lättare om vi pratat igenom det mer innan.
Istället kom det som ett knytnävslag den där dagen när han ringde och berättade det. Jag har inte accepterat det än och kommer kanske aldrig att göra det. Vilket känns jobbigt. Speciellt när alla runt mig frågar hur jag kan vara tillsammans med någon som bor ihop med en annan kvinna. De kallar mig naiv. Men jag försöker se det som att jag är stark.
Nä nu blev jag lite låg när jag tänker på "sambon". Glömma, glömma, glömma....
Tar lite kaffe istället och pluggar anatomi.

Skit dag Skit liv...

Kategori: Allmänt

Om jag inte får lite ledigt snart blir jag tokig. Om jag inte får lite kärlek snart blir jag tokig...
Pratade en kortis med J sent igår kväll. Jag skulle precis somna och var inte alls upplagd för att prata men jag ville så gärna höra hans röst. Han var inte så glad, han var trött och sliten.
Jag har så svårt att förstå varför han utsätter sig för detta. Är det verkligen värt det? Kan någon som förstår förklara det för mig?
Från och med idag och troligtvis fram till på torsdag ska de bo i en betongbunker och frysa halvt ihjäl. Så jag kommer inte få höra något från honom förrän tidigast torsdag kväll. Jag som skulle behöva hans kloka ord just nu.
Jag oroar mig för helgen. Jag oroar mig för att han ska komma hem och vara helt utsliten och inte orka umgås. Jag oroar mig för att bli besviken. Jag försöker allt jag kan för att förstå men det går inte. Jag förstår inte ens varför jag själv utsätter mig för allt detta. Sadisten i mig har tagit över...
Skolan blir bara värre och värre. Jag har ingen ork att hänga med och speciellt inte när vissa sitter och stör under lektionerna. Hur kan man som lärare stå ut med elever som rapar, svär och hela tiden småpratar under lektionerna? Människor som inte ens vill vara där men som antagligen tycker att det är bekvämt att få bidrag från CSN. Det gör mig förbannad men jag tycker inte att det är min sak att säga till. Det är väl ändå lärarnas ansvar?
Jag har tagit sikte på jullovet och räknar nästan ner timmarna fram till den 17e.
Men jag längtar också till januari. Till truckutbildningen och förhoppningsvis kan jag få ett extrajobb eller, om det blir för jobbigt med skolan, ett heltidsjobb.
Men vill jag verkligen hoppa av?
Just nu vill jag bara kramas, och kramas är vad jag ska göra nu. Med mina katter...

Dålig start...

Kategori: Allmänt

Den här veckan har inte börjat bra. Var så sjukt trött imorse och känner mig riktigt sliten trots att jag haft en lugn och skön helg mest för mig själv. Men det känns som att både kroppen och hjärnan skriker efter lite långledigt. Tyvärr dröjer det ett par veckor innan jullovet börjar och innan dess är det många skolarbeten som skall avklaras.
Resten av dagen har varit grymt seg och jag har inte orkat bry mig om nånting. En sväng på stan med en vän lättade upp tillvaron för stunden men nu känns det riktigt trist igen. Jag längtar till fredag och det känns hemskt att det bara är måndag. J brukar alltid försöka muntra upp mig genom att säga att måndag är i princip fredag och han har visserligen rätt för veckorna brukar rusa iväg i rasande fart, men just idag känns det inte som att det snart är fredag.
Det jobbigaste är nog att jag vet att J har det lite svårt just nu. Nånting har hänt under en övning i helgen och han är arg och upprörd men jag vet inte varför. Jag förstår inte varför och inte får jag vara nära honom för att lyssna heller. Jag vill ju att det ska vara mig han vänder sig till när han behöver prata men eftersom jag inte finns nära är jag rädd att han anförtror sig till någon annan, exempelvis hans sambo(Grrr...).
Om tre minuter börjar AfroPower-passet som jag skulle gå på men det går inte. Hela min kropp skriker NEJ! och jag har massa annat att göra. Så det blir helt enkelt ingen träning idag. Förhoppningsvis kan jag träna lite imorgon istället. Om det känns bättre då.
Nu längtar jag bara efter att få höra J:s röst som jag inte hört på många dagar. Men tills jag hör något blir det anatomi-plugg... Hatar muskler...
En fantastisk dag på Luftvärnsregementet i Halmstad i våras.

Jag julpyntar inte...

Kategori: Allmänt

Nä för jag tycker inte om julen speciellt mycket. Men jag tycker om att komma hem till människor som julpyntat. Kanske mest för att det märks så väl hur mycket de tycker om julen och det smittar av lite.

Igår spenderade jag kvällen hos min kära vän Daniela och hon hade gjort väldigt mysigt i sin otroligt fina lägenhet.
Men hos mig råder julförbud.
En annan anledning till att jag inte julpyntar är för att det inte riktigt passar in. Det är väldigt svårt att hitta rosa julpynt!
Men förra året blev det i varje fall en adventsljusstake:
Ja den är rosa. Precis som det mesta i min lägenhet:
Min älskade köksklocka som jag sparat sedan jag var liten:
Where the action is:
Fast här sovs det faktiskt bara och möjligtvis sker lite gos med katterna.
Älskling är ju allergisk mot de små liven så när vi sover ihop sker det hos honom.
Jag måste ju passa på att ha så mycket rosa som det bara är möjligt medan jag bor själv. För den dagen jag blir sambo lär jag få göra mig av med varenda pinal(utom klockan, den stannar för alltid i mina ägor)

Dag 8 - Ett ögonblick

Kategori: Allmänt

Att välja ett ögonblick av 26 år är inte det lättaste. Det är faktiskt jättesvårt. Men just nu behöver jag tänka positivt och tänka på det som faktiskt betyder något så mitt ögonblick handlar om J och hur vi träffades.
Jag hade haft min SprayDate-sida i ett par år men utan att hitta någon intressant. Alla som skrev till mig struntade i att läsa min presentation, de tittade på min bild och skrev: Hej snygging, hur är det? eller nåt liknande. Jag var trött på alla ytliga killar och tänkte att det var dags att avsluta medlemskapet. Så jag loggade in och såg då att jag fått ett meddelande. Ännu en ytlig idiot tänkte jag. Men för första gången var det någon som faktiskt läst min presentation och som skrev nåt i stil med: Va intressant att du gillar militärhistoria. Vilka krig fascinerar dig mest? Jag blev så glad att han läst om mina intressen att jag struntade i att han inte hade någon bild. Så vi började prata om krig och Försvaret. Vi gick över till MSN och efter ett par veckor pratade vi nästan varje dag.

Jag minns såväl den där söndagskvällen. Jag hade haft en riktig skit-dag. Killen jag dejtade hade bestämt sig för att jag inte var något för honom och jag kände att mitt självförtroende var i botten. Men så loggade jag in på MSN och började prata med min ny funna vän. Jag hade bestämt mig för att göra något åt mig själv, gå ner i vikt och bli mer hälsosam och eftersom jag visste att han tränade mycket frågade jag om han kunde rekommendera något gym. Han svarade att han tränar på Nautilus i Haga. Nautilus i Haga? Jaha, bor du nära gymmet? var jag tvungen att fråga eftersom jag själv bodde granne med det gymmet. Ja, jag bor typ granne med gymmet, svarade han. Jag blev alldeles till mig och svarade att ja då bor du granne med mig med. Och så var det och är fortfarande, vi bor grannar, på samma gata, med bara ett hus emellan.
Tre dagar senare bjöd han över mig på fika. Jag var nervös men ganska inställd på att detta bara skulle vara en vän. Jag visste inte alls hur han såg ut förutom en liten suddig bild på MSN som inte sa något alls egentligen.
Men när han öppnade dörren den där dagen skrek hela min kropp, mitt huvud och framför allt mitt hjärta: NNNEEEEJJJJJ!!!!
Där stod J och han var alldeles för snygg för mig. Helt perfekt på alla sätt. Han var verkligen mannen i mina drömmar. Men jag visste ju att jag alltid har otur i kärlek och aldrig får den jag helst vill ha. Så inom mig hörde jag en röst som hela tiden sa åt mig att gå därifrån. Gå, gå, gå... Du har inte en chans, du kommer bara att bli sårad.
Men det var för sent. Jag föll pladask.
Jag faller nog fortfarande... Ibland undrar jag om jag någonsin kommer sluta att vara sådär läskigt nykär, om fjärilarna i magen någonsin kommer att försvinna. Och jag tänker ofta att det är för bra för att vara sant. Att jag nog snart vaknar upp och inser att det bara var en dröm. Men i så fall är det den bästa dröm jag någonsin haft.
I det ögonblicket när han öppnade dörren förändrades mitt liv. Det kommer aldrig någonsin bli sig likt igen och jag är så lycklig över det.
Inga motgångar i världen kan ta ifrån mig det. Även om jag skulle förlora J vet jag att jag vann högsta vinsten den dagen. För han gav mig inte bara kärlek. Han gav mig mig själv. Det kan jag nog aldrig tacka honom tillräckligt för.

Dag 7 - Min bästa vän

Kategori: Allmänt

Borde ha skrivit detta för ett par dagar sedan men jag har inte haft ork. Har skrivit rubriken flera gånger men inte orkat fortsätta. Det gör helt enkelt för ont att erkänna för mig själv att jag inte har någon bästa vän och aldrig riktigt haft någon heller. Visst har jag och har haft vänner men aldrig någon som kommit riktigt nära. Kanske är det ingen som vill, kanske tillåter jag det inte. Jag vet inte...
Jag har en vän som har känt mig sedan jag var 4-5 år och som alltid varit som en storasyster för mig men tyvärr träffas vi inte så ofta längre. Våra liv har tagit så olika vändningar. Men hon kommer för alltid vara min barndomsvän och min syster, Marie.
Just idag känns livet meningslöst. Jag är trött, ledsen och skakar ständigt i hela kroppen. Kan knappt trycka på tangenterna för att mina händer är så skakis, men jag fryser inte. Jag tror bara att jag är lite skärrad, och framför allt besviken.
Hur mycket jag än försöker och hur gärna jag än vill blir jag aldrig mer än en tapetblomma. Jag finns där men ingen lägger riktigt märke till mig. Alla talar över mitt huvud och glömmer bort att jag faktiskt kan ha åsikter.
Jag vet att jag är smart, jag vet att jag har ett högt IQ, högre än de flesta till och med, men ändå känner jag mig så oerhört korkad. Jag vet inte varför människor tror att jag inte klarar av saker, att jag ständigt behöver hjälp. Jag får liksom aldrig ens chansen att visa att jag är betydelsefull.
Med J är det annorlunda. Han ser mig och vill gärna höra mina åsikter. Han är stolt över mig och berömmer mig för mina prestationer. Men eftersom han inte finns i min vardag räcker det inte alltid till.
Åh vad jag önskar att jag fick krypa upp i någons famn och bara gråta, gråta som ett barn. Men det finns en morgondag och jag måste glömma, gå vidare och samla kraft för att orka med den också. Förhoppningsvis blir den dagen bättre, trots att J inte kommer hem. Men imorgon är det bara en vecka kvar och det känns lite bättre.

Jag är ingen soldat...

Kategori: Allmänt

Har inga vapen att ta till...(Lars Winnerbäck)
Men det känns ändå som att det pågår ett krig inom mig.
Det känns som att det gnager och river inom mig och jag vet inte varför. Jag vet bara att jag vill att det ska sluta. Inget blir som jag vill just nu. Skulle behöva en kram men ingen finns här att krama mig. Kan det vara PMS? Någon mens har jag inte eftersom jag äter mini-piller men kanske spelar hormonerna mig ett spratt ändå.
Det är nog mest skolan som är jobbig. En utbildning jag så gärna ville gå. Jag hade nog kunnat göra vad som helst för att få gå den. Första gången jag sökte kom jag inte in, fick vänta ett helt år och söka igen. Så kom jag in och är så oerhört besviken. Nivån på studierna är så låga och det mesta kan jag redan. Borde jag fortsätta? Borde jag bättra på mitt skuldberg till CSN bara för att få kalla mig Fritidsledare? Är det vad jag vill?
Julen närmar sig också. Jag hatar julen, har alltid gjort. Har alltid känt en oerhörd ensamhet över jul. Kanske mest för att jag oftast varit singel och ensam. Medan mina syskon firat jul med sina respektive och deras familjer har jag suttit ensam. Försökt att låtsas som att jag inte bryr mig men det gör jag och det gör ont. I år vet jag inte hur det blir. Jag vill så gärna fira jul med J. Jag vill se honom i hans M87-uniform som han lovat att ha på sig. Men det blir nog inte så... Jag vill inte följa med tills hans familj eftersom jag aldrig träffat mer än hans mamma och J vill nog inte dissa dem för att följa med mig till min bror eftersom han så extremt sällan träffar sin familj.
Tänk om man bara kunde hoppa över julen. Glömma att den finns.
Men nyår ser jag fram emot. Då kommer en av mina absolut bästa vänner ner från Umeå och då blir det party. Hon kan alltid få mig glad och jag saknar henne ibland så att det gör ont.
Ska strax gå och sova och försöka glömma den här dagen. J ringde förut men jag var på gymmet. Har smsat men inte fått nåt svar. Hoppas, hoppas att han hör av sig innan jag somnat. Kanske han kan rädda min dag.
Jag har härjat krig i huset,
jag har härjat krig i mig,
mina ögonlock är tunga nu
snart drömmer jag om dig,
snart drömmer jag om dig.

Dag 6 - Min dag

Kategori: Allmänt

Detta skulle jag ha skrivit igår men eftersom jag inte hann med det så skriver jag idag och då får det handla om helgen istället eftersom den här dagen börjat riktigt dåligt och ointressant.
I fredags var jag på gymmet för att köra ett pass BodyCombat vilket som vanligt var sjukt jobbigt men ännu jobbigare då eftersom jag är grymt förkyld. Jag visste redan innan att J skulle komma hem väldigt sent, i vanliga fall är han hemma vid tre på fredagar men i fredags var han hemma vid halv tio. Så jag tog det ganska lugnt efter träningen, lagade lite mat, duschade och tittade på TV.
Det kändes lite som i våras när J befann sig i Halmstad och alltid kom hem sent på fredagarna.
Det känns så meningslöst på något sätt. Jag duschar, sminkar mig och gör mig fin för att gå hem till honom och i princip gå direkt till sängen. Men i fredags hann vi med att dricka te och prata lite innan vi lade oss.
Vi hade planerat att ta sovmorgon för ingen av oss orkade åka och skjuta pistol. Men J har en tendens att vakna tidigt ändå så till halv åtta fick jag sova. Sedan åt vi en lång och mysig frukost. Tyvärr hade J planerat att åka till gymmet och träna så efter frukosten gick jag hem till mig. Det blev inget vettigt gjort alls och dagen flöt på. Vid tre började jag göra mig i ordning för party. Klar ungefär vid fem och då gick jag över till J igen. Vi lagade lite mat och knäppte varsin öl. Sedan blev det mer öl och gröna sliskiga drinkar. Vid nio begav vi oss upp på stan för att se Raised Fist på Club 700.
Det var riktigt grymt. Jag gillar deras musik men är lite nybörjare så jag trodde att jag kanske skulle tycka att det var lite trist. Men jag begav mig in i den värsta röran och röjde loss ordentligt. Jag har aldrig förstått det där med moshpits förut men det var riktigt kul. Tog även sångaren i hand och köpte en t-shirt så det var en riktigt lyckad kväll.
Därefter begav vi oss hemåt, drack lite mer sliskiga drinkar och hade mycket trevligt.
Söndagen bjöd på baksmälla och huvudvärk, med det var det värt. Jag är ute så extremt sällan.
Vi åt frukost och pratade en del. Om viktiga saker. Om saker som upprör, som gör ont och som förstör. Men det var nyttigt och genom sånt här kan vi nog komma närmare varandra.
Därefter var jag tvungen att bege mig hemåt eftersom jag skulle på min brorsons 1-års kalas. Det var en riktigt mysig söndagseftermiddag med familjen och massa tårta. Men jag kände mig lite låg. Dels på grund av gårdagen men också för att jag vet att J inte kommer hem förrän om två veckor och vi hann inte ses så mycket i helgen.
Jag känner redan saknad och hoppas att tiden ska gå fort.
Snart är det jullov och då är han hemma i hela tre veckor. Underbart...
Fast jag vet att jag nog inte kommer få ha honom för mig själv så mycket. Det ska tränas, repas och umgås med vänner. Drömmen vore väl att fira julafton ihop åtminstone men det ser mörkt ut på den fronten.
Nu ska jag försöka rycka upp mig och göra något bra av den här dagen som började riktigt uselt med en fruktansvärd mardröm...

Dag 5 - Vad är kärlek?

Kategori: Allmänt

Bilder säger mer än ord:
Min bror och hans första barn Ella.
Ella med lillebror Timothy
Den här bilden får representera förhållanden
Min älskade hund Oras
Att beskriva kärlek med bara några få ord är omöjligt. Så jag vill inte ens försöka. Kärlek är en känsla, individuell för varje människa. Jag vet vad kärlek är för mig, men är den samma för dig? Antagligen inte...

Dag 4 - Det här åt jag idag

Kategori: Allmänt

Fy va ointressant.
Jag är sämst när det gäller mat. Trots att jag vet hur viktigt det är att äta rätt, speciellt när jag vill gå ner i vikt. I perioder är jag duktig och gör massor av matlådor med nyttig mat. en sen tryter det i kassan och kylen är tom, då blir det bara skräp. Såhär inför jul och nyår är kassan extra skral och kylskåpet extra tomt trots att jag fick pengar igår. Men lite mat ska jag väl kunna skaka fram. Jag tycker bara att det är så jäkla tråkigt att laga och äta mat själv. Så för det mesta äter jag enbart för att jag måste och då slinker nästan vad skit som helst ner.
Men till idag då:
Frukost: Havregrynsgröt med en skivad banan på och lite lättmjölk samt en kopp te.
Mellanmål: En Wasa sandwich och en banan samt en massa kaffe.
Lunch: En panpizza och ett glas vatten
Klockan fem blir det BodyCombat så jag lär väl slänga i mig nåt mer innan dess samt något efter men det blir nog nåt snabbt som ett par smörgåsar eller så. Jag är smörgås-freak!
Tyvärr kommer J inte hem förrän sent så det blir ingen middag tillsammans. Han har varit och "rullat" apelsiner i en vecka. Vilket typ innebär gruppterapi för plutonen. Det ska bli intressant att höra om.
Imorgon blir det party, Raised fist och en massa öl.
Trevlig helg!

Dag 3 - Mina föräldrar

Kategori: Allmänt

Är världens bästa föräldrar. Punkt slut!
Fast lite mer konstruktiv kan jag nog vara.
Mina föräldrar träffades på det glada 70-talet och har varit gifta i över 30 år. De har gått igenom mycket tillsammans och har alltid kämpat sig igenom motgångar. Ibland tror jag att de klarar nästan vad som helst.
Kanske blir kärleken starkare när man måste kämpa för den.
Mina föräldrar är båda två enorma förebilder.
Min pappa har byggt upp ett företag från grunden, han har visat vad hårt arbete är och lärt mig att man får inget gratis här i livet. Det är nog mycket tack vare honom som jag har ett enormt militärhistoriskt intresse. Ända sedan jag var liten har jag älskat att lyssna till pappas lumparhistorier och eftersom han numera är hundförare i Hemvärnet så fortsätter historierna att hagla in.
Min mamma är en Supermamma. Hon är fantastisk på alla sätt och vis. Hon är den enda jag kan krypa upp i famnen hos och gråta ut min sorg och smärta. Vilka problem jag än stöter på kan jag alltid prata med henne och hon lyssnar. Hon är dessutom den enda som kan lugna ner mig när jag är arg eller har PMS. Trots att hon har kronisk smärta i hela kroppen ställer hon upp för alla som behöver henne och säger aldrig nej. Hon har ett stort hjärta!!
Jag vore ingenting utan mina föräldrar. Nä, jag skulle inte ens finnas.
Tack för att just ni är mina föräldrar ♥♥♥

Gör som jag, bär det gula bandet!

Kategori: Allmänt

Dag 2 - Min första kärlek

Kategori: Allmänt

Jaha, då måste jag väl först fundera över vad som ska ingå i definitionen "min första kärlek". När jag gick på Lekis blev jag kär i en kille, jag var kär i honom i flera år. Räknas det? Visste jag verkligen vad kärlek var då?
När jag var 13 år hade jag mitt första "riktiga" förhållande. Jag var tokkär i månader innan vi blev tillsammans, men det varade inte speciellt länge. Minns faktiskt inte varför. Men jag blev tillsammans med hans kompis istället. Så var det på den tiden =)
När jag var 14 år blev ju förhållandena något mer seriösa på det fysiska planet, men jag tror att det var där någonstans det gick snett. Jag tyckte så väldigt mycket om att ha förhållanden att jag gick direkt från ett förhållande in i ett annat. Jag hade ett enormt bekräftelsebehov så det handlade mest om att jag ville känna mig omtyckt. Jag var nog aldrig riktigt kär.
Olyckligt kär har jag däremot varit många gånger, väldigt många gånger. Jag var liksom den där tjejen som killarna inte ville ha utan istället utnyttjade för att komma åt mina vänner. Så medan jag var olyckligt kär var det mina vänner som fick drömprinsarna och jag fick liksom "nöja" mig med det som blev "över". (situationstecken är roliga, men det kan gå till överdrift).
För att vara sådär läskigt romantisk vill jag ju säga att J är min första riktiga, sanna kärlek, men jag är rädd att jag kanske ljuger lite för mig själv då. Fast å andra sidan är han den första som verkligen uppskattat mig och tyckt om mig som jag är och som jag känt en sån otrolig gemenskap med. Han är dessutom supersnygg och i mina ögon det läckraste som går i ett par M90-kängor.
Attraktionen är oslagbar. Jag känner nu att det jag tidigare trodde var kärlek endast var bekräftelsebehov från min sida. Nu vet jag vad sann, äkta kärlek är och det är vad jag har med J.
Nä nu var jag sådär äckligt romantisk. Bäst jag väger upp det med att knäppa en öl och rapa lite.
Jag måste väl ändå utse en vinnare, och om jag inte får välja J så blir det nog Calle Adolfsson i klassen över mig som jag trånade efter så länge, men som jag sedan tydligen dumpade för hans kompis. Eller kan han ha dumpat mig? Nä, jag tror inte det...

Dag 1 - om mig

Kategori: Allmänt

Jag heter Ann-Helene Maria Wictoria.
Jag är 26 år.
För närvarande bor jag i Örebro, men jag tycker om att röra på mig och tror inte att jag stannar här så länge till.
Jag har två katter, Ronja och Birk och en hund som heter Oras men som för närvarande bor hos mina föräldrar eftersom jag inte är hemma så mycket.
Jag läser just nu till fritidsledare och vill gärna jobba med ungdomar på t. ex. en fritidsgård. Fast den stora drömmen är att bli författare och jag kämpar på med skrivandet så fort jag har tid.
Min fritid består mest av träning. Jag har som mål att gå ner sammanlagt 30 kilo så då måste man ligga i. Hittills har jag gått ner 16 kilo men det är en bra bit kvar innan jag nått mitt mål. Jag styrketränar en hel del och går på olika pass. Favoritpasset är BodyCombat.
Jag umgås självklart även med mitt hjärtas fröjd och glädje varje liten chans jag får. Men eftersom han studerar till SpecialistOfficer i Skövde blir det inte jätteofta.
Jag har även en hel hög intressen som jag gärna ägnar mig åt. Bland annat pistolskytte, musik och militärhistoria.
Militärhistoria är nog mitt största intresse och även anledningen till att jag och J träffades. Jag slukar allt som har med krig att göra, filmer, dokumentärer, böcker och allt man kan tänka sig.

Jag har en förkärlek för 50-tal både i inredning, musik och kläder. Tyvärr hindrar min plånbok mig från att Go Bananas vilket kanske är bra. Det absolut bästa som finns är saker i rosa plast. Jag älskar att gå på loppisar och tittar mer än gärna på Antikrundan och Antikdeckarna.
När det gäller musik är Elvis en klar favorit. Annars blir det mest Metal.
Jag är en tänkare. Det är nog det ord som beskriver mig bäst. Men jag tycker själv att jag är ganska glad och positiv och försöker se ljuset i allt det mörka. Jag älskar att göra andra människor glada och försöker alltid ställa upp.
Det finns så mycket mer jag vill berätta om mig själv, men vem ska orka läsa?
Nä, det får räcka såhär.

Ny blogg, nya tag.

Kategori: Allmänt

Jag har bestämt mig för att försöka hålla mig till en blogg, istället för de 3-4 stycken jag haft igång den senaste tiden. Min blogg soldatdrömmar har varit väldigt inaktiv eftersom soldatutbildningen för närvarande ligger på is. Så jag tänker att jag ska skriva om min träning och mina viktmässiga framgångar här istället. Jag tänker även skriva om mig, mitt liv och allt som intresserar mig.
Jag börjar med en sån där lista som så många håller på med. Ett inlägg för varje punkt:
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick